Ännu en Berggren-bloggare!
"Kan du tänka dig Anita Ekberg sitter på gatan med en sån här.. vad heter det wheelbäär. Å säljer avocäädo, kiwi"
Sarah Silverman, tack för att du finns
Inte så mycket hurra för mig
HURRA FÖR MIG

Snipp snopp snut så var liggandet slut
Vad mycket bra grejer det finns för tjejer

Mad Men Comedy

Det hela är jätte olyckligt och jag är ledsen att det kom ut som det gjorde. Jag har full förståelse att du och andra blir irriterade och kanske vissa rent av kränkta och det har aldrig varit vår mening."
Okej, det hela handlade alltså om ett misstag. Ett feltryck. Ett internt skämt som inte var menat för allmänheten. Olyckligt, tyckte Dennis, som också bad om ursäkt. Och det är ju bra, kan man tycka, att han inser det olyckliga i detta misstag. Men faktum kvarstå ju: han och webdesignern har alltså suttit och skämtat om att de tvunget måste ha en kvinna med på scenen. De tyckte det var så pass roligt att de till och med skrev det på skämt i en annons. Olyckligt nog råkade de outa sin egna, interna jätteroliga humor för fler än det var tänkt.
Om vi sätter detta i ett mycket större perspektiv: det olyckliga är inte misstaget. Det olyckliga är inte detta feltryck. Det är hela stand up-branschen som är olycklig, och detta "skämtet" sätter liksom fingret på hela härliga grabbigheten som råder i stora delar av humorvärlden.
Jag får flashbacks från när jag som 12-åring började skejta. Men bävade inför att dra till en ramp och öva. Det fanns nämligen så sjukt mycket killar där, som körde på jävligt hårt och knappast lämnade plats. Och jag hade ingen lust att vara enda tjejen i rampen. Som kanske till och med var sämre än killarna. Så jag övade i smyg bakom vårt hus. Första gången jag ställde mig på en bräda var jag 11 och provade en killkompis skateboard. Som jag hade längtat att få ställa mig på en, och glida iväg. Men jag ramlade såklart, ganska rejält. Och bakom mig stod killkompisen och hans andra killkompis och skrattade högt åt mig. Samma känsla var det med mitt gitarrspelande. På fritidsgården bestod alla band av killar. En gång knackade en av dem på min dörr, och frågade om jag ville vara med och repa. Jag blev glad, men ändå slutade det med att jag satt bredvid och tittade på efter att en av bandmedlemmarna meddelat att jag "nog mest passar i ett skränigt tjejband".
"Ta plats då!" säger männen. Men har de tänkt på att de kanske måste ge den platsen också? Och att det är jobbigt att känna sig som ett kön, och inte bara en komiker. Att det känns som att du har jävligt mycket att bevisa, nu när du väl tog den där platsen. Visst finns det manliga bokare som tänker på detta, men när sådant här inträffar bevisar det att det är långt ifrån färdigkämpat när det gäller att skapa en jämställd scen.
Jag har tagit del av stand up-scenen sedan 2010. De flesta gig jag gjort är på klubbar som drivs av män, där majoriteten av komikerna som uppträder är män. Ja, också jag, och kanske en kvinna till någon gång då och då. Innan jag började med stand up tänkte jag ungefär så här: "vaddå "vi hittar inga tjejer"? Fan vilken bullshit, HÄR ÄR JAG!" Det var det drivet som fick mig att börja. Jag ville verkligen inte dela upp stand up-scenen i tjejer och killar, utan bara se den som ett könlöst forum för roliga människor. Men efter ett tag märkte jag att det kändes svårare och svårare att hålla uppe det tänket. För när du sitter där i logen, bland ett gäng andra komiker av endast manligt kön, för femtioelvte gången, så blir det svårt att undvika tanken: "Är jag här för att jag är rolig, eller för att jag är kvinna? Och kanske lite rolig. Men mest kvinna."
Det försökte jag förklara för Dennis, när jag svarade honom:
"Shit happens, men du kanske kan hålla med om att ert interna skämt trampar ganska mycket på en ond tå på stand up-scenen? Hoppas ni hittar många kvinnor som vill medverka på klubben, för det behövs verkligen. Jag är personligen rätt trött på att oftast vara enda tjejen på scen under en kväll, för ibland känner man sig verkligen som ett alibi. En +kvinna."
Då svarade Dennis:
"Jag förstår, och tar till mig av kritiken och tipsen Matilda. Lycka till i karriären och ha det bra"
Idag skriver Aftonbladet om incidenten. Där har arrangören dock en helt annan förklaring till misstaget än den han gav mig:
- Vi skrev "+kvinna" tills vi visste vem det blev. När vi skulle släppa biljetterna råkade jag lägga upp fel bild, säger arrangören Dennis Markovic.
Det här är en skärmdump som jag fått av min komikerkollega Erik Börén, från en mailkonversation där Dennis är på jakt efter just den där pluskvinnan som råkades utannonseras:

♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀♀!
Jag föddes för tjugosex år sedan. I ett rum på Lunds kvinnoklinik lyfte en barnmorska upp min nakna, nyförlösta kropp och sa: ”det är en flicka”. Tänk om jag hade vetat då, vad det innebar. Att vara flicka. Tjej. Kvinna.
Jag gjorde ofta fel redan de första åren av mitt liv.
- Matilda, är du här?
- Yes box bananröv! sa jag, i samlingsringen en morgon på dagis. Då fick jag sätta mig utanför rummet på en stol och skämmas medan de andra barnen lekte en lek där inne. Det kändes orättvist, jag skämtade ju bara precis så som jag hört pojkarna göra, jättemånga gånger. Utan att bli straffade.
Tids nog och i takt med att jag växte upp, så skulle jag förstå. Att det finns instruktioner för hur du ska vara, om du fötts med en vagina. En roll att fylla. Och gör du inte det, var inte orolig. Det kommer någon att berätta för dig, ska du se. Det finns gott om ordningssoldater där ute, som tar den uppgiften på fullaste allvar. Som gärna berättar för dig, att du råkat hamna snett, utanför mallen. Som vill ge dig en skuff, i rätt riktning. In i den rätta kvinnorollen.
Jag har träffat en hel del sådana de här tjugosex åren som jag levt. Eftersom jag aldrig riktigt kunnat tränga mig in i den där mallen. Den är så snäv. Och jävligt komplex. Förvirrande.
På högstadiet var det många som ville berätta för mig, att jag inte såg ut som en tjej. Att jag inte betedde mig som en riktig tjej. Det verkade vara extremt viktigt för många att påpeka. ”Bara så du vet, du ser ut som en kille.” Bara så du vet, du är inte som en tjej ska vara. Märkligt, för jag kände mig mer sann mot mig själv och tjejen i mig än vad jag någonsin gjort under hela min uppväxt. Men enligt samhället vore det bättre om jag spelade en roll. Tog på mig en klänning. Eller höll käften lite mer. Men vissa verkade gilla att jag gick utanför mallen. Fast då var de ändå tvungna att påpeka ”Matilda, du är soft att hänga med, för du är precis som en av killarna”. Det var alltså nice att umgås med mig, eftersom jag inte var som en tjej. Vad säger det om synen på de som med all sin energi kämpade för att följa det ”rätta” sättet att vara tjej på? Var det också fult?
”Hur fan vill ni att jag ska vara? När är jag kvinna i era ögon? Hur?”
De frågorna gnagde i mitt bakhuvud, och på gymnasiet gjorde jag allt för att ta igen de fel jag gjort under högstadiet. Jag tystade mig själv, jag var inte för mycket, inte heller för lite, jag slängde med det långa håret och log konstlat, jag jobbade hårt som fan på att förneka min sexuella läggning, dämpade den i jakten på mäns bekräftelse. Jag uppmuntrade en hel hord med manliga egon. För att få någonting tillbaka. Ett kvitto, på att jag dög. På att jag var en riktig kvinna. Om jag skulle rada upp alla de männen här idag, så skulle inte en enda utav dem tacka mig. För vad fick jag tillbaka? Ingenting. Förutom ännu mer tvivel.
Och jag undrade fortfarande: ”Hur fan vill ni att jag ska vara?”
Vem är en riktig kvinna? Hur är hon? Vilka adjektiv ska vi leva upp till?
Snygg. Och smal. Jag såg en intervju med musikern Brolle Jr i SVT:s Gokväll. De pratade om hans musikkarriär. I samma program intervjuades sedan en annan musiker, Shirley Clamp. Hela den intervjun ägnades åt att prata om hennes vikt.
På Oscarsgalan pratas det gärna om de manliga skådespelarnas prestationer. Medan klänningarna verkar vara det mest intressanta när det kommer till skådespelare som är kvinnor. Och by the way, varför inte passa på att göra en skojig sketchlåt om deras bröst?
En riktig kvinna tycker till. Men OBS, bara lagom mycket. Skrik inte och gapa, sätt inte ner foten för hårt. Då tillkommer andra negativa adjektiv såsom gnällig, överkänslig, humorlös, RABIAT. Men en riktig karl, han ska skrika och gapa och ryta till. Det hör till den manliga naturen. Tur att det finns riktiga kvinnor då, som kan lugna ner de frustande karlarna. Ge dem en öm klapp på kinden.
Stark. Det pratas gärna om starka kvinnor. Det vill vi lyfta fram. Stark är ett adjektiv för få förunnade kvinnor. Jag undrar så… Vad är en stark kvinna? Vad ska en kvinna ha gjort/råkat ut för/tagit sig igenom för att få titeln stark?
Ska vi söka svaret på dessa frågor i populärkulturen? Jag tvivlar på det. Christina Aguilera sjunger ”in the end I wanna thank you, cus you made me that much stronger” till mannen som bedrog henne och Britney är stronger för hennes ensamhet dödar inte henne längre. Stark utan man.
Alla är vi starka. På våra egna vis. Tillsammans är vi ännu starkare. Att skapa segregerande uttryck få förunnade är bara dumt. Dessutom tycker jag omnämnandet känns mer förminskande än hyllande. ”Kolla, här är en stark kvinna, för en gångs skull”. Jag upprepar: alla är vi starka.
Alla är vi starka, som vaknar varje morgon och orkar leva i en värld som fortfarande präglas av patriarkala strukturer.
Alla är vi kvinnor. Alla här inne, och i resten av världen, som definierar sig själva som kvinnor, är riktiga kvinnor. Oavsett. Vi är kvinnor, på tusen olika fantastiska sätt.
Jag har slutat fråga: ”hur vill ni att jag ska vara?” Istället frågar jag mig själv ”hur vill jag vara?” Och till de som inte tycker att det duger: håll käften. Jag har bränt er instruktionsbok på bål för längesedan.
Idag, den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, så fjuttar vi på den elden ännu mer. Vi bränner hat, förtryck och sexism. Vi bränner bilder av "en riktig kvinna". Vi gör det för kampen, vi gör det för systerskapet.
Systrar, känn er styrka, ni föddes med den.
_____________________________________________________
Läs också: "Hon är bara nio och vet redan"
Lista why not?
Snor denna listan från Kakan. (Ja förutom svaren då)
När vaknade du imorse?
09:22. Om jag inte minns fel. Extremt ovanligt för att vara mig. Igår vaknade jag kl 12.
Vad var det första du tänkte när du vaknade?
En sak som jag inte vill skriva om här. Eller ja.. jag skäms inte, men om jag berättar det så vet jag att det finns sjukt mycket fördomar om detta som är FELAKTIGA. Har haft mycket mycket ångest pga detta den senaste veckan, så egentligen behöver jag skriva av mig om det. Okej, jag ska skriva det. Men vill första understryka: jag och Yohana har god hygien. Vi städar ofta hemma. Vi har inte rest utomlands den senaste tiden. Vi byter ofta lakan. Ändå började vi få konstiga myggbettsliknande bett på kroppen häromveckan. Vi fattade noll komma noll men neurotisk och hyponkondrisk som jag är så började jag febrilt leta efter vägglöss. Men hittade inga spår alls. Läste på som fan men vi hade inga av de där tecknen hemma som det står om överallt. Men så en kväll nu i veckan såg jag något som kröp i sängen. Snabbt och instinktivt fångade jag den jäveln. En vägglus. Till vår stora förskräckelse. Anticimex var här i torsdags, och nu är lägenheten och sängarna sanerade. Vi har tvättat alla våra sängkläder och kläder. Det har tagit hela förbannade helgen. Så sjukt tråkigt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Äckligt känns det också, att man är tvungen att sova i skiten. Och att det tydligen tar lång tid för dem att dö. Anticimex ska göra en andra sanering om två veckor. Ångest? Ja, det är bara förnamnet. Så, nu har jag berättat. Och jag vill INTE ha några kommentarer med skräckhistorier, för jag har redan läst alla på internet som finns. Jag behöver snarare pepp och förståelse. Och nej, det sprids inte människa till människa. Det går jättebra att bjuda hem mig eller träffa mig. Huva, fyfan. Jaja, värre saker har hänt. Folk är ju helt hysteriska när det kommer till sådant här men jag tänker inte bli det. Det tar så mycket energi från en. Dom jävlarna ska dö. Så är det med det. Så ja, DET var såklart det första jag tänkte på i morse. Det andra var att jag bor med världens bästa tjej.
Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Ellen, min syster. Ska gosa med bebis idag.
Vilket humör är du på?
Just nu är jag ganska stressad inför kommande vecka som ser ut så här: förutom mitt heltidsjobb på P3 så är det måndag: skriva skämt inför stand up, tisdag: hemlig grej som ska filmas, onsdag: stand up, torsdag: stand up, fredag: konfrencier på Ladyfest i Göteborg där jag ska hålla peppande inledningstal som jag precis skrivit klart faktiskt, så det är ju skönt i alla fall. Lördag: 60-årskalas för faster. Efter den festen ska jag fantamig gå ut och ta en öl för det har jag inte gjort på aslänge.
Vad har du på dig just nu?
Mjukisbyxor, mammas gamla håliga linne från 90-talet. Måste snart svida om, ska hem till Ellen ju.
Har du ont någonstans?
Haha, ja. På massa ställen, men främst i mina knän som jag har ont i varje dag. Men det har ni ju hört nog om på denna bloggen. Jag gör i alla fall övningar varje dag. Sedan ett år tillbaka. Ser så jävla mkt fram emot den dagen då jag slipper fästa gummiband i mina ben och göra konstiga övningar. Tråkiga är dom!
Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Asså plankstek e så gött.
Hur mycket var din senaste lön på?
Jaha... eh. Okej. Jaja det kan jag väl berätta. Min heltidslön på P3 är 24000 före skatt. Men snart är det slut med det. Om tre veckor är jag arbetslös :D :) :-) JIPPIIII
Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Lol, en burgare på Burger King.
Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?
INSTAGRAM. Alltid.
Vad ska du göra ikväll?
Försöka charma min systerdotter Idun.
Vilken är den första låten du sätter på idag?
Esther Phillips!
Vad tycker du om din blogg?
Om jag hade varit min läsare hade jag inte orkat denna oregelbundenhet. Men för mig är bloggen som min lilla minneslund över mitt liv sedan 2008. Ibland går jag in och kollar vad jag gjorde för två år sedan. Inser att mycket har hänt. Det känns bra.
Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Antagligen kollade jag och Yohana på Queer as Folk och åt mat hela dagen.
Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?
Ger mig själv en: duktig du va Matilda som skrev talet du skulle skriva, i tid. Tack Matilda, nu måste du bara förbereda standupen också.
När fotade du något senast, och vad?
Yohanas goda mat som hon gjorde till oss igår. Haha gud va tråkigt

Har du gjort av med pengar idag, på vad?
Nej, inget än så länge men måste köpa biljett till Stångbyyyyyy.
Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?
Knävärk och en köksstol.
Vad har du på dig idag?
Ska nu svida om till jeans och fräck t-shirt
HEJ SVEJ
Vi ska inte vara rädda - det är dom som ska sluta gå över gränser
En timme med mig
Älskar Miranda July
Ursäkta reklamen men dä ä ente mitt fel
Hjärtliga gratulationer till alla arbetsgivare!

Jag är öppen för diverse förslag. Vad vill du ge mig för jobb? HIT ME!



