284
HOMEWORK KILLED THE RADIOSTAR
Det här delmomentet skulle ju bli roligt. Vi skulle spela in krönikor och jag kände "Yes, honey, I'm home!" Det kände inte min lärare. Hon slopade vad jag sett fram emot hela terminen och lät oss istället skriva en uppsats som omfattar fyra maffiga frågor om radio. Om jag säger såhär; "Redogör för radions historiska utveckling fram till idag med betoning på Sverige." Hur känner ni då? Själv känner jag; JAG TROR JAG MÅSTE FACEBOOKA LITE FÖRST.
Vart fan är Armageddon när man behöver den som mest? "Ursäkta, men jorden gick under. Så jag hann inte skriva uppsatsen."
Det är lördag. Och jag spenderar den tillsammans med ett fett kompendium om radions historia, lyspenna och snus. I GOTTA FEELING, THAT TONIGHT'S GONNA BE A GOOD NIGHT, TONIGHT'S GONNA BE A GOOD GOOD NIIIGHT.
Det här delmomentet skulle ju bli roligt. Vi skulle spela in krönikor och jag kände "Yes, honey, I'm home!" Det kände inte min lärare. Hon slopade vad jag sett fram emot hela terminen och lät oss istället skriva en uppsats som omfattar fyra maffiga frågor om radio. Om jag säger såhär; "Redogör för radions historiska utveckling fram till idag med betoning på Sverige." Hur känner ni då? Själv känner jag; JAG TROR JAG MÅSTE FACEBOOKA LITE FÖRST.
Vart fan är Armageddon när man behöver den som mest? "Ursäkta, men jorden gick under. Så jag hann inte skriva uppsatsen."
Det är lördag. Och jag spenderar den tillsammans med ett fett kompendium om radions historia, lyspenna och snus. I GOTTA FEELING, THAT TONIGHT'S GONNA BE A GOOD NIGHT, TONIGHT'S GONNA BE A GOOD GOOD NIIIGHT.
283
EN TEXTILLÖS TORSDAGKVÄLL
- allt för konsten
Igår kväll satt jag på bussen mot Kirseberg i Malmö med den underliga känslan av att jag tjugo minuter senare skulle låta alla täckelser på kroppen falla och blotta hela min härlighet inför en grupp okända människor, och låta dem illustrera mig. Jag kan inte påstå att jag var särskilt förberedd, än mindre erfaren på området. Jag kan inte rita (för streckgubbar räknas väl inte?), har svårt att hålla balansen längre stunder, har extremt svårt för att inte tourettes-skämta nervöst när det blir alltför allvarligt, kan inte riktigt hålla tvångstankarna i styr i sådana situationer. Men jag såg det som en utmaning. Ett sätt att härdas. Jag var redo för min kroki-premiär.
- Hej hej, Matilda?
- Yes, här är jag.. jahaja..
- Ja alltså, det är lite kaosartat här ikväll.. några ungdomar från fritidsgården har vandaliserat en bil och polisen är här och ja herregud.
Vi gick mot kurslokalen och utanför möttes vi av en smått skrattretande polisjakt. En alltför Sibylla-gödd polis jagade flåsandes en rask 16-åring.
- Hhhhh.. STANNA! STANNA SÄGER JAG! DU! STANNA!
- Ey för fan jag har ente gjort nåt säger jag ju!
- SKINGRA DIG!
Ja, jag tror faktiskt att jag hörde rätt. Polisen sa "Skingra dig!" och hytte med batongen, precis som i Emil Jensens berömda poetryslam-monolog. Underbart.
Hur som helst, denna polisjakt avdramatiserade i alla fall det faktum att jag skulle näcka snart. Kursledaren blev lite upp i varv och stressad, vi hann inte riktigt prata innan och jag insåg att okej Matilda, här gäller det att improvisera. Morgonrock hade jag helt glömt bort att ta med, men kursledaren gav mig en gammal trasig gardin.
- Här, svep in dig i den.. Du kan byta om på toaletten om en stund.
Konstaspiranterna började trilla in med stafflier, kolpennor och ritblock. En mycket brokig skara människor. Några brudar som var lite sådär Amelie-från-Montmartre-mys-bohemiska och tystlåtna, en enormt deffad, biffig och skallig man, en kille som såg ut att komma direkt från Wolrd of Warcraft-lanet, en annan som var förvånansvärt lik Idol-Danny. Också en stereotypisk queer-feministisk tjej med avklippta-ärmar-t-shirt, kort och ruffsig frisyr, fjällrävenväska och hårbeklädda armhålor.
- Hej hej.. är det du som är modellen? frågade hon.
- Javisst.. hej.
Hon verkade trevlig.
In på toaletten. Av med allt, torkade mig extra noga mellan benen (ikväll ska fanimej inga kroppsvätskor rinna ut ur dig, be nice nu musen), tittade mig i spegeln och sa "Du är skitsnygg. Nu kör vi."
En-minutsposerna var en baggis. Jag kände mig ganska uppfinningsrik. Stående, liggandes, sittandes på stolen, blixtstilla under TOTAL TYSTNAD. Allt som hördes var pennornas frenetiska arbete, värmefläktens vindar som stundtals svepte förbi mitt asscrack, och alarmets pip när det var dags att byta pose. Enminutsposer blev treminutsposer, och lite plågsammare, men det kändes okej. Jag försökte fästa blicken på något specifikt, en fläck på filten, ett element, undvek att titta folk i ögonen. Märkte att de blev nervösa om jag gjorde det. Känslan var ändå ganska mäktig; "Här sitter jag, spritt språngande naken. Och JAG bestämmer i vilken pose jag ska avbildas, obey me, påklädda människor. Mohaha." Men också en trevlig känsla av frihet.
Inför den sista treminutersposen hade fantasin börjat sina en aning, och i panik la jag mig helt sonika så graciöst som möjligt raklång på golvet. Då kom tvångstankarna. Tänk om.. om jag inför varje pose skulle säga något i stil med "Okej, nu kommer min favoritpose.. jag kallar den.. DÖDA FISKEN! Eller DEN HÄCKANDE GÖKEN." Jag stirrade rakt upp i lysrören i taken och fokuserade mig på att inte börja skratta, inte roligt, inte roligt, konst konst konst, inte roligt Matilda. Tur att det var kaffepaus sen.
Svepte in mig i gardinen och sörplade lite kaffe. Queertjejen log och bjöd mig på valnötter.
- Vill du ha lite nötter?
- Tack tack!
- Du.. får jag.. lite tips och sådär?
- Javisst, det är min första gång.. så gärna!
- Jo, jag har själv stått modell många gånger.. Det är bra om du gör lite mer vridna poser, lite såhär.. Det blir lite tråkigt annars.
- Absolut!
Vridet it is. Hon ska få se på vridet! Vad jag inte tänkte på när jag stående vred kroppen och placerade händerna på högra höften, var att nu var det dags för 15-minuters-poser! Jag stod alltså helt snevriden i 15 minuter, och tänkte "I can.. do.. it! Aj. Jävla queerbrud." Men jag fokuserade mig på happy thoughts och genomled ytterligare två kvarts-positioner.
Ny paus. Queertjejen påpekar att under sådana långa poser så kanske jag inte ska vrida mig så mycket. Man måste tänka på sina leder och muskler. Jaha men.. hur ska du ha det? Whatever.
Finalen var en 45-minutersposition! Jag kände att nä, nu vill Slacker-Matilda mest gå hem och se på TV, påklädd. Men det var bara att bita ihop. Jag valde en vad jag trodde skulle bli en bekväm pose; sittandes på en stol med ena benet på en annan och hakan stödd mot min hand. Efter en kvart fick jag asont i mitt käkparti, skavsår på låret från min armbåge och träsmak i röven. Okej, gjorde en handlingslista i huvet: "Mjölk, smör, bröd, ägg.. AAAAJ." Konststudenternas lugn och koncentration var en skarp kontrast mot den passerade smärtgränsen i min kropp. Försökte sjunga låtar jag kan utantill i mitt huvud; "Vi är barn av vår tid, vi är barn av vår tid.. är du rädd för ditt.. SHIT MITT LÅÅÅR.. eget barn.. KRAMP I HANDEN KRAMP I HANDEN.. Okej, alfabetet så snabbt som möjligt då, om och om? A BE CE DE E EF GEHÅIJIKÅELEMNOPQRESSTEEAJSATAN!"
Mitt tidsperspektiv har aldrig fått sig en större uppläxning. Jag förbannade mig själv för att jag inte rört mina hantlar på en månad. Men, jag gjorde det! I made it, i fucking made it!
När man står krokimodell är det faktiskt inte själva nakenheten som är det mest utmanande, det är synnerligen tiden!
Efteråt stannade queertjejen kvar ett tag, jag kände hur hon studerade mig.
- Du, varför gjorde du det här då? frågade hon, likt en skjutjärnsjournalist.
"Meh.. va? Ska väl du ta och skita i." tänkte jag men försökte istället dämpa den tryckta stämningen och skämta till det lite:
- Ja alltså.. jag blev ju inringd igår.. Hehe, asså det var mest en grej jag råkade nämna på fyllan för en vän en gång och liksom
- Jaha! avbröt hon mig.
Märkte att hon blev en aning provocerad av mitt oseriösa uttalande. Hur kunde jag? Hur kunde jag bara avfärda konstens allvar med en sådan trivial och svennig inställning? Jag hade kränkt hennes genuina vetande om konst genom att se modellandet som "en ball grej". Fy skäms. Här gällde det att försöka rädda samtalet illa kvickt.
- Ja alltså nää men.. faktum är att jag faktiskt sökte lite krokijobb på gymnasiet, men de ville ju helst att man skulle vara dansare och sådär.. Och jag kan ju inte rita själv precis, hehe. Men det var.. roligt!
- Mmm, precis. Det finns ju en anledning till att de vill det, förstår du. Det är ju för att de vill ha någon som har kontroll över sin kropp och VET VAD DOM GÖR. Att man kan rita är ju väldigt bra också, det är ju viktigt att man förstår och har ett samspel med konstnärerna.
- Mmm.. jo. Ja.
- Men tack för idag du, ha det så bra!
Tack själv prettoface, jag hoppas att du för ditt eget bästa spänner av lite i ditt konstnärsanus framöver. Jag lovar, det blir mycket BALLARE då!
Skitsamma. Trots uppläxande konstfacks-stämning kan jag definitivt rekommendera detta extraknäck. Utmana din självkänsla! Det är en boost för självförtroendet. Dessutom kan man ju efteråt sätta upp nakenbilder på sig själv på väggen med den sköna ursäkten att det faktiskt är KONST!
- allt för konsten
Igår kväll satt jag på bussen mot Kirseberg i Malmö med den underliga känslan av att jag tjugo minuter senare skulle låta alla täckelser på kroppen falla och blotta hela min härlighet inför en grupp okända människor, och låta dem illustrera mig. Jag kan inte påstå att jag var särskilt förberedd, än mindre erfaren på området. Jag kan inte rita (för streckgubbar räknas väl inte?), har svårt att hålla balansen längre stunder, har extremt svårt för att inte tourettes-skämta nervöst när det blir alltför allvarligt, kan inte riktigt hålla tvångstankarna i styr i sådana situationer. Men jag såg det som en utmaning. Ett sätt att härdas. Jag var redo för min kroki-premiär.
- Hej hej, Matilda?
- Yes, här är jag.. jahaja..
- Ja alltså, det är lite kaosartat här ikväll.. några ungdomar från fritidsgården har vandaliserat en bil och polisen är här och ja herregud.
Vi gick mot kurslokalen och utanför möttes vi av en smått skrattretande polisjakt. En alltför Sibylla-gödd polis jagade flåsandes en rask 16-åring.
- Hhhhh.. STANNA! STANNA SÄGER JAG! DU! STANNA!
- Ey för fan jag har ente gjort nåt säger jag ju!
- SKINGRA DIG!
Ja, jag tror faktiskt att jag hörde rätt. Polisen sa "Skingra dig!" och hytte med batongen, precis som i Emil Jensens berömda poetryslam-monolog. Underbart.
Hur som helst, denna polisjakt avdramatiserade i alla fall det faktum att jag skulle näcka snart. Kursledaren blev lite upp i varv och stressad, vi hann inte riktigt prata innan och jag insåg att okej Matilda, här gäller det att improvisera. Morgonrock hade jag helt glömt bort att ta med, men kursledaren gav mig en gammal trasig gardin.
- Här, svep in dig i den.. Du kan byta om på toaletten om en stund.
Konstaspiranterna började trilla in med stafflier, kolpennor och ritblock. En mycket brokig skara människor. Några brudar som var lite sådär Amelie-från-Montmartre-mys-bohemiska och tystlåtna, en enormt deffad, biffig och skallig man, en kille som såg ut att komma direkt från Wolrd of Warcraft-lanet, en annan som var förvånansvärt lik Idol-Danny. Också en stereotypisk queer-feministisk tjej med avklippta-ärmar-t-shirt, kort och ruffsig frisyr, fjällrävenväska och hårbeklädda armhålor.
- Hej hej.. är det du som är modellen? frågade hon.
- Javisst.. hej.
Hon verkade trevlig.
In på toaletten. Av med allt, torkade mig extra noga mellan benen (ikväll ska fanimej inga kroppsvätskor rinna ut ur dig, be nice nu musen), tittade mig i spegeln och sa "Du är skitsnygg. Nu kör vi."
En-minutsposerna var en baggis. Jag kände mig ganska uppfinningsrik. Stående, liggandes, sittandes på stolen, blixtstilla under TOTAL TYSTNAD. Allt som hördes var pennornas frenetiska arbete, värmefläktens vindar som stundtals svepte förbi mitt asscrack, och alarmets pip när det var dags att byta pose. Enminutsposer blev treminutsposer, och lite plågsammare, men det kändes okej. Jag försökte fästa blicken på något specifikt, en fläck på filten, ett element, undvek att titta folk i ögonen. Märkte att de blev nervösa om jag gjorde det. Känslan var ändå ganska mäktig; "Här sitter jag, spritt språngande naken. Och JAG bestämmer i vilken pose jag ska avbildas, obey me, påklädda människor. Mohaha." Men också en trevlig känsla av frihet.
Inför den sista treminutersposen hade fantasin börjat sina en aning, och i panik la jag mig helt sonika så graciöst som möjligt raklång på golvet. Då kom tvångstankarna. Tänk om.. om jag inför varje pose skulle säga något i stil med "Okej, nu kommer min favoritpose.. jag kallar den.. DÖDA FISKEN! Eller DEN HÄCKANDE GÖKEN." Jag stirrade rakt upp i lysrören i taken och fokuserade mig på att inte börja skratta, inte roligt, inte roligt, konst konst konst, inte roligt Matilda. Tur att det var kaffepaus sen.
Svepte in mig i gardinen och sörplade lite kaffe. Queertjejen log och bjöd mig på valnötter.
- Vill du ha lite nötter?
- Tack tack!
- Du.. får jag.. lite tips och sådär?
- Javisst, det är min första gång.. så gärna!
- Jo, jag har själv stått modell många gånger.. Det är bra om du gör lite mer vridna poser, lite såhär.. Det blir lite tråkigt annars.
- Absolut!
Vridet it is. Hon ska få se på vridet! Vad jag inte tänkte på när jag stående vred kroppen och placerade händerna på högra höften, var att nu var det dags för 15-minuters-poser! Jag stod alltså helt snevriden i 15 minuter, och tänkte "I can.. do.. it! Aj. Jävla queerbrud." Men jag fokuserade mig på happy thoughts och genomled ytterligare två kvarts-positioner.
Ny paus. Queertjejen påpekar att under sådana långa poser så kanske jag inte ska vrida mig så mycket. Man måste tänka på sina leder och muskler. Jaha men.. hur ska du ha det? Whatever.
Finalen var en 45-minutersposition! Jag kände att nä, nu vill Slacker-Matilda mest gå hem och se på TV, påklädd. Men det var bara att bita ihop. Jag valde en vad jag trodde skulle bli en bekväm pose; sittandes på en stol med ena benet på en annan och hakan stödd mot min hand. Efter en kvart fick jag asont i mitt käkparti, skavsår på låret från min armbåge och träsmak i röven. Okej, gjorde en handlingslista i huvet: "Mjölk, smör, bröd, ägg.. AAAAJ." Konststudenternas lugn och koncentration var en skarp kontrast mot den passerade smärtgränsen i min kropp. Försökte sjunga låtar jag kan utantill i mitt huvud; "Vi är barn av vår tid, vi är barn av vår tid.. är du rädd för ditt.. SHIT MITT LÅÅÅR.. eget barn.. KRAMP I HANDEN KRAMP I HANDEN.. Okej, alfabetet så snabbt som möjligt då, om och om? A BE CE DE E EF GEHÅIJIKÅELEMNOPQRESSTEEAJSATAN!"
Mitt tidsperspektiv har aldrig fått sig en större uppläxning. Jag förbannade mig själv för att jag inte rört mina hantlar på en månad. Men, jag gjorde det! I made it, i fucking made it!
När man står krokimodell är det faktiskt inte själva nakenheten som är det mest utmanande, det är synnerligen tiden!
Efteråt stannade queertjejen kvar ett tag, jag kände hur hon studerade mig.
- Du, varför gjorde du det här då? frågade hon, likt en skjutjärnsjournalist.
"Meh.. va? Ska väl du ta och skita i." tänkte jag men försökte istället dämpa den tryckta stämningen och skämta till det lite:
- Ja alltså.. jag blev ju inringd igår.. Hehe, asså det var mest en grej jag råkade nämna på fyllan för en vän en gång och liksom
- Jaha! avbröt hon mig.
Märkte att hon blev en aning provocerad av mitt oseriösa uttalande. Hur kunde jag? Hur kunde jag bara avfärda konstens allvar med en sådan trivial och svennig inställning? Jag hade kränkt hennes genuina vetande om konst genom att se modellandet som "en ball grej". Fy skäms. Här gällde det att försöka rädda samtalet illa kvickt.
- Ja alltså nää men.. faktum är att jag faktiskt sökte lite krokijobb på gymnasiet, men de ville ju helst att man skulle vara dansare och sådär.. Och jag kan ju inte rita själv precis, hehe. Men det var.. roligt!
- Mmm, precis. Det finns ju en anledning till att de vill det, förstår du. Det är ju för att de vill ha någon som har kontroll över sin kropp och VET VAD DOM GÖR. Att man kan rita är ju väldigt bra också, det är ju viktigt att man förstår och har ett samspel med konstnärerna.
- Mmm.. jo. Ja.
- Men tack för idag du, ha det så bra!
Tack själv prettoface, jag hoppas att du för ditt eget bästa spänner av lite i ditt konstnärsanus framöver. Jag lovar, det blir mycket BALLARE då!
Skitsamma. Trots uppläxande konstfacks-stämning kan jag definitivt rekommendera detta extraknäck. Utmana din självkänsla! Det är en boost för självförtroendet. Dessutom kan man ju efteråt sätta upp nakenbilder på sig själv på väggen med den sköna ursäkten att det faktiskt är KONST!
282
Igår gjorde jag nåt jättehäftigt; jag styrde upp ett möte med P3:s programansvariga, Cajsa Lindberg. "Det kommer gå skitbra Matilda, du är väl aldrig nervös?" sa alla men faktum är att jag var sjukt bajsnödig i hjärnan och i nerverna på mötet och dessutom beskrev jag mig själv som "Spexig" och "The life of the party", vilket ju känns lite lökigt.
Så idag gjorde jag helt enkelt en video, tillägnad Cajsa, för att understryka ytterligare om hur mycket jag vill jobba på P3:
Jag tror att den är relativt övertygande, men vafan, supporta mig lite nu och skriv i en kommentar varför du tycker att jag ska jobba på P3! Jag menar, med tanke på hur många som faktiskt läser den här bloggen är det förvånansvärt få som kommenterar. Träd fram nu, speak your mind my friends! KÄRLEK
Så idag gjorde jag helt enkelt en video, tillägnad Cajsa, för att understryka ytterligare om hur mycket jag vill jobba på P3:
Jag tror att den är relativt övertygande, men vafan, supporta mig lite nu och skriv i en kommentar varför du tycker att jag ska jobba på P3! Jag menar, med tanke på hur många som faktiskt läser den här bloggen är det förvånansvärt få som kommenterar. Träd fram nu, speak your mind my friends! KÄRLEK
281
På Malmö Högskola har det under terminen stått en gigantisk reklamaffisch för nåt slags byggprogram i en korridor, där man uppmanas att sticka in ansiktet och prova hur det är att vara byggare, ja ni vet, lite som på Skånes Djurpark. Jag har varit sugen hela jävla hösten, idag gjorde jag det:
ASSFACE!
Jag vill tacka mina kurskamrater som ställer upp när jag tvingar dem att ta sådana här bilder.
Att bero på naket. Hela året har jag faktiskt varit extremt grym på att hålla mitt nyårslöfte: "GÖR DET!" Det vill säga, att sluta banga. Idag fick mitt löfte ännu en prövning; min goda vän Maya ringer mig:
- Ehh hej Matilda alltså nu får du inte bli arg men.. det var en snubbe idag som letade krokimodeller och jag.. jag gav honom ditt nummer!
(Jag har typ nämnt på fyllan att det skulle vara ball att vara krokimodell någon gång).
Snubben ringer. Och jag säger "KLÄ AV MIG NAKEN INFÖR TIO OKÄNDA MÄNNISKOR SOM DESSUTOM SKA RITA AV MIG?! Ja men visst!"
Imorgon är ingen vanlig torsdag. Först ska vi redigera ett ljudprojekt i skolan, och framåt kvällskvisten är det alltså tänkt att jag ska stå i bara mässingen i en kurslokal. Spännande. Jag är inte så rädd.. jag skrattar mest inombords med tanke på att jag är världens ovigaste kvinna. Och liksom.. tänk om.. om.. man råkar fisa? Eller om det kommer en fläkt av fiskodör från mitt sköte? Shit vad jag ska duscha innan. HÅLL TUMMARNA.
ASSFACE!
Jag vill tacka mina kurskamrater som ställer upp när jag tvingar dem att ta sådana här bilder.
Att bero på naket. Hela året har jag faktiskt varit extremt grym på att hålla mitt nyårslöfte: "GÖR DET!" Det vill säga, att sluta banga. Idag fick mitt löfte ännu en prövning; min goda vän Maya ringer mig:
- Ehh hej Matilda alltså nu får du inte bli arg men.. det var en snubbe idag som letade krokimodeller och jag.. jag gav honom ditt nummer!
(Jag har typ nämnt på fyllan att det skulle vara ball att vara krokimodell någon gång).
Snubben ringer. Och jag säger "KLÄ AV MIG NAKEN INFÖR TIO OKÄNDA MÄNNISKOR SOM DESSUTOM SKA RITA AV MIG?! Ja men visst!"
Imorgon är ingen vanlig torsdag. Först ska vi redigera ett ljudprojekt i skolan, och framåt kvällskvisten är det alltså tänkt att jag ska stå i bara mässingen i en kurslokal. Spännande. Jag är inte så rädd.. jag skrattar mest inombords med tanke på att jag är världens ovigaste kvinna. Och liksom.. tänk om.. om.. man råkar fisa? Eller om det kommer en fläkt av fiskodör från mitt sköte? Shit vad jag ska duscha innan. HÅLL TUMMARNA.
280
Jag har fattat ett viktigt beslut:
279
VECKANS GÄSTBLOGGARE
Elisabeth Bettan Björner, 22 år från
Höör. Min snyggaste vän för övrigt.
Bettan fick ordet: Pinsam.
ALDRIG MERA VATTENRUTSCHKANA
Elisabeth Björner
Jag fick ordet pinsam. Eller det var jag själv som kom på det eftersom jag förknippar Matilda med pinsam och pinsamt. Då tänker jag inte på henne utan på mig själv och vad vår vänskap har betytt för mig.
Det är nog inte många som sagt neeeeeeej, vad pinsamt, fler gånger än jag har gjort. Jag antar att nästan alla människor känner sig osäkra ibland och skulle skämmas om dom kissade på sig offentligt, men jag tror nog ändå att jag alltid varit lite extra rädd för pinsamheter. Jag har absolut inga problem med att spela teater eller prata inför stora grupper men att gå in i glasdörrarna på Åhlens kan vara lika med döden. Man kanske kan säga att jag tycker om uppmärksamhet men är väldigt, väldigt rädd för den man får när man gör bort sig. Det handlar inte om att vara näpen, söt och ödmjuk. Det handlar om att vara en MES.
Det finns ett minne som förmodligen alltid kommer att hänga med mig. Mina kompisar har säkert redan hört historien till leda, men inget bra som inte är värt att nämna igen! Hur som haver, jag och några kompisar var på Tosselilla (alltså man har tossigt i Tomelilla. Den som kom på det kan anmäla sig hos mig och få sig en smäll). Vi gick på högstadiet och jag upplevde min värsta pinsamhetsrenässans. I ett svagt ögonblick valde vi att åka den där idiotiska vattenrutschkanan där man liggandes på en matta åker ner med huvudet först i full fräs. Jag åkte av min matta innan jag kom ner till poolen och upptäckte när jag flygit färdigt att min bikini åkt ner en bra bit. Självklart står det alltid massa folk längst nere och kollar på spektaklet. Den manliga delen av publiken blev nog ganska besvikna den här dagen, när tjejen som kom nerflygandes och tappade bikinin inte hade så mycket att komma med. 14-åriga Bettan försökte hoppa ur poolen lite graciöst. Ojsan, hoppsan, som det kan gå, skutt skutt! Fast inuti kände jag bara ren och skär panik och att DÄR tog mitt liv slut. Jag skulle aldrig kunna gå utanför huset igen, aldrig! Men till min förvåning så överlevde jag och om även om jag inte glömt det (uppenbarligen) så har jag i alla fall lärt mig att skratta åt det.
Men vad jag vill ha sagt är att jag aldrig åkt vattenrutschkana efter detta och att rädslan för just sånt här har hindrat mig från att göra och säga en massa. Det gör mig förbannad på mig själv när jag tänker efter och inser hur mycket jag kanske har gått miste om just för att jag inte har velat skämma ut mig inför andra. Nu äntligen kommer Matilda in i historien.
Sen jag lärde känna Matilda i början på gymnasiet har min pinsamhetsnerv ständigt testats. Matilda är så himla mycket mer än en SpexMatilda och jag vet att hon inte är gjord av stål och aldrig tar åt sig av kritik. Men hon har visat mig hur man kan gå över gränsen, göra bort sig och det gör absolut ingenting. Nu menar jag inte; Guuuud, Matilda gör bort sig heeela tiden, det är så ball! Jag menar att jag beundrar och älskar att hon gör sånt hon känner för och inte hindras av rädslan för vad andra människor ska tycka. Nu syftar jag inte på något mesigt Spykentjafs där man tar på sig en rolig hatt och springer runt i en ring med sin bästis på skolgården. Mer något i stil med att berätta för killen i affären att man har mens.
Ibland förstår jag inte hur hon orkat med mig. Neeej, sa jag så, gjorde jag det, osv. Då har hon gång på gång sagt åt mig att sluta oroa mig och hålla käften. Mitt gnäll har inte uppmuntrats och det är precis vad jag har behövt. Som tur är har jag lugnat ner mig ett par (miljoner) snäpp och det mycket tack vare Matilda. Inte så att jag längtar efter att snubbla och gå in i dörrar men när det väl händer så behöver jag inte gå och älta det i 100 år framåt. Jag har helt enkelt sparkat ut min inomboende mes (även om den hälsar på ibland i samband med bakfyllor).
Nej, nu är jag trött på att blogga, blir nog ingen Blondinbella av mig. Men man tackar för uppmärksamheten och utrymmet i världens bästa blogg! Over and out.
Elisabeth Bettan Björner, 22 år från
Höör. Min snyggaste vän för övrigt.
Bettan fick ordet: Pinsam.
ALDRIG MERA VATTENRUTSCHKANA
Elisabeth Björner
Jag fick ordet pinsam. Eller det var jag själv som kom på det eftersom jag förknippar Matilda med pinsam och pinsamt. Då tänker jag inte på henne utan på mig själv och vad vår vänskap har betytt för mig.
Det är nog inte många som sagt neeeeeeej, vad pinsamt, fler gånger än jag har gjort. Jag antar att nästan alla människor känner sig osäkra ibland och skulle skämmas om dom kissade på sig offentligt, men jag tror nog ändå att jag alltid varit lite extra rädd för pinsamheter. Jag har absolut inga problem med att spela teater eller prata inför stora grupper men att gå in i glasdörrarna på Åhlens kan vara lika med döden. Man kanske kan säga att jag tycker om uppmärksamhet men är väldigt, väldigt rädd för den man får när man gör bort sig. Det handlar inte om att vara näpen, söt och ödmjuk. Det handlar om att vara en MES.
Det finns ett minne som förmodligen alltid kommer att hänga med mig. Mina kompisar har säkert redan hört historien till leda, men inget bra som inte är värt att nämna igen! Hur som haver, jag och några kompisar var på Tosselilla (alltså man har tossigt i Tomelilla. Den som kom på det kan anmäla sig hos mig och få sig en smäll). Vi gick på högstadiet och jag upplevde min värsta pinsamhetsrenässans. I ett svagt ögonblick valde vi att åka den där idiotiska vattenrutschkanan där man liggandes på en matta åker ner med huvudet först i full fräs. Jag åkte av min matta innan jag kom ner till poolen och upptäckte när jag flygit färdigt att min bikini åkt ner en bra bit. Självklart står det alltid massa folk längst nere och kollar på spektaklet. Den manliga delen av publiken blev nog ganska besvikna den här dagen, när tjejen som kom nerflygandes och tappade bikinin inte hade så mycket att komma med. 14-åriga Bettan försökte hoppa ur poolen lite graciöst. Ojsan, hoppsan, som det kan gå, skutt skutt! Fast inuti kände jag bara ren och skär panik och att DÄR tog mitt liv slut. Jag skulle aldrig kunna gå utanför huset igen, aldrig! Men till min förvåning så överlevde jag och om även om jag inte glömt det (uppenbarligen) så har jag i alla fall lärt mig att skratta åt det.
Men vad jag vill ha sagt är att jag aldrig åkt vattenrutschkana efter detta och att rädslan för just sånt här har hindrat mig från att göra och säga en massa. Det gör mig förbannad på mig själv när jag tänker efter och inser hur mycket jag kanske har gått miste om just för att jag inte har velat skämma ut mig inför andra. Nu äntligen kommer Matilda in i historien.
Sen jag lärde känna Matilda i början på gymnasiet har min pinsamhetsnerv ständigt testats. Matilda är så himla mycket mer än en SpexMatilda och jag vet att hon inte är gjord av stål och aldrig tar åt sig av kritik. Men hon har visat mig hur man kan gå över gränsen, göra bort sig och det gör absolut ingenting. Nu menar jag inte; Guuuud, Matilda gör bort sig heeela tiden, det är så ball! Jag menar att jag beundrar och älskar att hon gör sånt hon känner för och inte hindras av rädslan för vad andra människor ska tycka. Nu syftar jag inte på något mesigt Spykentjafs där man tar på sig en rolig hatt och springer runt i en ring med sin bästis på skolgården. Mer något i stil med att berätta för killen i affären att man har mens.
Ibland förstår jag inte hur hon orkat med mig. Neeej, sa jag så, gjorde jag det, osv. Då har hon gång på gång sagt åt mig att sluta oroa mig och hålla käften. Mitt gnäll har inte uppmuntrats och det är precis vad jag har behövt. Som tur är har jag lugnat ner mig ett par (miljoner) snäpp och det mycket tack vare Matilda. Inte så att jag längtar efter att snubbla och gå in i dörrar men när det väl händer så behöver jag inte gå och älta det i 100 år framåt. Jag har helt enkelt sparkat ut min inomboende mes (även om den hälsar på ibland i samband med bakfyllor).
Nej, nu är jag trött på att blogga, blir nog ingen Blondinbella av mig. Men man tackar för uppmärksamheten och utrymmet i världens bästa blogg! Over and out.
278
HUVUDSTADSHELGEN I BILDER
"Tänk på avståndet mellan vagn
och plattform när du stiger av." Jag
väntar fortfarande på den dagen
då jag glömmer tänka på avståndet
och allt går ÅT HELVETE. Ve och fasa.
Matilda hade skaffat botox. Så himla
fint gumman!
Vi såg Detektivbyrån. Så. Jävla. Bra.
Jag blev.. alldeles tagen.
Bästa Nour. Min surprise-ankomst
blev väl mottagen. Sjukaste festen
på länge. Även om minnena är vaga.
Yin och yan reunited.
Såhär underbart härlig och fräsch
var jag i morse. Lycka är att vakna
kallsvettig med gårdagens smink
och kräkreflexer. RIDÅ!
Nä. Nu ska jag fanimej sova. Nästa vecka tar jag tag i allt viktigt. Tandläkartid och skolarbete and all that jazz. Jippi.
"Tänk på avståndet mellan vagn
och plattform när du stiger av." Jag
väntar fortfarande på den dagen
då jag glömmer tänka på avståndet
och allt går ÅT HELVETE. Ve och fasa.
Matilda hade skaffat botox. Så himla
fint gumman!
Vi såg Detektivbyrån. Så. Jävla. Bra.
Jag blev.. alldeles tagen.
Bästa Nour. Min surprise-ankomst
blev väl mottagen. Sjukaste festen
på länge. Även om minnena är vaga.
Yin och yan reunited.
Såhär underbart härlig och fräsch
var jag i morse. Lycka är att vakna
kallsvettig med gårdagens smink
och kräkreflexer. RIDÅ!
Nä. Nu ska jag fanimej sova. Nästa vecka tar jag tag i allt viktigt. Tandläkartid och skolarbete and all that jazz. Jippi.
277
Hej blogg. Lite tyst här ett tag, jag vet. Jag har varit på hemlig visit i Stockholm. Träffade världens bästa Matilda, gick på konsert, surpriseade Nour på hennes födelsedagsfest, söp och svinade som aldrig förr. Om jag ska beskriva gårdagen med ett ord så blir det helt klart: APRAK. På gott och ont. Men vad fan skulle jag göra? Det fanns kopiösa, gränslösa mängder med alkohol på den där festen. Jag har haft kemisk ångest hela dagen, men fuck det nu får det vara bra. Försöker tänka lite Mia Thörnblom-aktigt: Jag är fin, jag är bra, jag är snygg, jag är skitrolig. Fast jag avskyr Mia Thörnblom. Skitsamma, JÄTTEKUL HELG.
Eftersom min resa till Sthlm var top secret kunde jag alltså inte blogga. Det var en svår tid, de här fyra dagarna. Jag fuskade på tåget upp stillade min dokumentationshybris genom att skriva i Word. Såhär blev det:
12/11 Torsdag
"Tåglogg
16.45 Okej, jag sitter på x2000. Eftersom jag är på väg mot en hemlig surprisevisit kan jag inte liveblogga. Det får bli ett Word-dokument. Jag tycker det känns jobbigt att skriva när det sitter byråkratiska kontorsmän brevid en. Jag kan inte fokusera, det känns som om han tjuvkikar. Fast nu sitter han och tittar på actionrulle på sin lilla miniteve. Shit, jag vågar inte skriva. Han tjuvkikar for sure.
17.00 Nej, jag klarar inte det här, nu ska jag lyssna på radiodokumentär och äta hemmagjorda mackor.
18.36 Podradio är sannerligen the shit när man är på resande fot. Jag har lyssnat på:
”Vad är det ni tjejer vill egentligen?” – Susanne Björkman Skitbra, jag blev eld och lågor. Jag kände spontant: Jag älskar att inte ha snopp.
Eftersom min resa till Sthlm var top secret kunde jag alltså inte blogga. Det var en svår tid, de här fyra dagarna. Jag fuskade på tåget upp stillade min dokumentationshybris genom att skriva i Word. Såhär blev det:
12/11 Torsdag
"Tåglogg
16.45 Okej, jag sitter på x2000. Eftersom jag är på väg mot en hemlig surprisevisit kan jag inte liveblogga. Det får bli ett Word-dokument. Jag tycker det känns jobbigt att skriva när det sitter byråkratiska kontorsmän brevid en. Jag kan inte fokusera, det känns som om han tjuvkikar. Fast nu sitter han och tittar på actionrulle på sin lilla miniteve. Shit, jag vågar inte skriva. Han tjuvkikar for sure.
17.00 Nej, jag klarar inte det här, nu ska jag lyssna på radiodokumentär och äta hemmagjorda mackor.
18.36 Podradio är sannerligen the shit när man är på resande fot. Jag har lyssnat på:
”Vad är det ni tjejer vill egentligen?” – Susanne Björkman Skitbra, jag blev eld och lågor. Jag kände spontant: Jag älskar att inte ha snopp.
Sommar i P1 med Sissela Benn Jag har inte så mycket att säga mer än att.. Jag känner igen mig i allt hon säger och jag tror jag vill börja stalka henne.
Jag skulle egentligen försöka skriva ihop en fyndig krönika till en grej, och inte lyssna på underhållande podradio. Jag borde även försöka läsa ut månadens bok också som vi ska diskutera om en vecka i bokcirkeln jag spontant joinade. Men jag är ju trots allt Matilda – drottningen av undvikande aktivitet. Äsch, jag ser det som inspirations-research. Och boken är.. Lite tantig.
Iakttagelse: Man kan inte gå rakt eller elegant på något sätt på X2000. Det är tur att jag inte är ett fan av högklackat.
19.29 Nu lyssnar jag på Nours sommarprogram. Jag blir glad. Över att jag slipper stalka henne, för att hon redan är en del av mitt liv.
Vi stod stilla ett tag. En olycka i Linköping. Hemskt. Jag tänker inte bli irriterad. Någon har uppenbarligen lämnat jorden. Jag har lämnat Lund, för att åka på semester. ”De ska städa bort resterna”, sa min sittplats-granne. Fyfan. Han läser böcker på en såkallad e-bok-apparat. Elektrisk bok. Han berättade om den, man lägger in texter och böcker på ett minneskort. Och jag tänkte ”Wow, jag lever i framtiden. Fanimej.” Den kostade tydligen 3000 spänn. Han sa att han ändå tjänade på det, så mycket som han läser. Jag vet inte jag. Pocket är väl roligare, med omslag och allt?
20.50 Jag skulle ha varit framme i Stockholm nu. Vi har varit fast i Linköping i typ en timme. Jag kan inte vara arg. Jag vet inte hur man blir stressad. Kan inte hantera stress. Däremot har jag ännu svårare att hantera känslan av att någon tog sitt liv här, på spåret i Linköping. Spåret vi sitter på. Folk suckar, stönar. Men jag tänker mest ”Någon dog idag.”
- Elskling, va kuuul, vart ligger den rå? frågar en högljudd kvinna sin dotter på telefon som verkar ha fått tag på en riktigt flådig våning i innerstan.
Och jag tänker fortfarande ”Vem dog? Varför?” Nu rullar vi igen. Över torkat blod och hjärnsubstans? Fy helvete. ”Ah, det är sorgligt men sant. Jaja, har du lämnat in rapporten?” säger en annan tant i telefon. Våra liv går vidare. Jag ska festa och bli glad i Stockholm. Andra ska hem till sina familjer. Någon läser böcker på elektrisk apparat. Somliga tar sitt liv på ett tågspår.
21.25 Nu har någon spillt ramlösa över en mans laptop. Han ser ändå skitglad ut. Han kokar säkert inuti. Kvinnan som spillde ser mindre glad ut. Hon verkar skämmas. Jag tänker att det kunde varit jag. Som spillde alltså. Det hade varit en klassisk Matilda-manöver.
22.10 ” ”Livet går vidare.” Sådant struntprat, tänkte jag, naturligtvis gör det inte det. Det är döden som går vidare; Ian är död nu och kommer vara död imorgon och nästa år och i all evighet. Det tar aldrig slut.” Jag börjar gilla tantboken.
I bistron har de hittat något ”mycket värdefullt”, som återfås mot beskrivning. Ska jag gå dit och chansa? ”Ja.. alltså.. jag har tappat bort mina feta guldtackor. Jag måste få tillbaka dem, de ligger i en portfölj som ser ut lite som den i Pulp Fiction.” Försöka går ju.
Fan, helt ärligt. Jag vill vara framme nu.
22.28 Jesus. Jag måste skita. Men jag pallar inte besväret att resa mig och störa min sitt-granne för hundrade gången. Jag får hålla mig och skita i Stockholm. Dubbelbetydande mening!!
22.37 Jag gjorde det ändå! Sket på tåget. Mission completed. Inbillar mig dock att min granne smygläste det här dokumentet medan jag var på toa. Han packade ihop sina saker och lämnade mig. Oh no, han vill inte sitta bredvid bajs-tjejen.
SKITSAMMA, NU ÄR JAG I STHLM!!"
276
SUSANNE BJÖRKMAN ÄR SKITBRA
Lyssna på det här. Ett intressant tidsdokument som absolut är relevant även idag. Kanske inte i samma utsträckning, men ändock värt att diskutera. Jag sitter helt själv och blir något upphetsad, jag vill bara prata prata prata om det här NU NU NU.
Lyssna på det här. Ett intressant tidsdokument som absolut är relevant även idag. Kanske inte i samma utsträckning, men ändock värt att diskutera. Jag sitter helt själv och blir något upphetsad, jag vill bara prata prata prata om det här NU NU NU.
275
Herregud. Vaccinationshelvete. Jag har aldrig varit så här fucking trött. Jag har sjukt mycket att fixa, men jag somnade istället. Helvete. Jag vill sova forever. Börjar nästan tro på Matildas teori: "Det är en konspiration från staten, de tänker förslöa oss allihopa!" Typ. DE LYCKADES!
Jag fick en låtsastatuering på Vårdcentralen igår. Jag bad om det. "Får man inte en klubba eller ett klistermärke eller så?" Jag ångrar mig. Jag borde bett om uppåttjack istället.
HUR SKA DET HÄR SLUTA JAG HAR FAN INTE TID MED INSOMNIA
274
Ännu ett buss-samtal värt att föreviga:
273
Efter att ha sett Tv3:s Grannfejden ikväll har jag bestämt mig. Jag måste köpa en tacky-t-shirt. Ja, ni vet, med ett motiv likt det här ovan. Whitetrash är det nya svarta! Jag kommer äga på klubben. Lite bling bling på det och WHOA LIKSOM! Har hittat den perfekta hemsidan, dock är det för många tröjor att välja på, jag vill ha alla! Jag har i alla fall riktat in mig på vargar. Helst ska de yla mot månen och sådär. Med en kylig blick. Indianer är också ett trevligt och exotiskt inslag. Gå in här och hjälp mig välja! Länka din favorit i en kommentar, och motivera!
272
Seg, regnig dag. Världens tjohej i lyan igår. Drog hem lite folk från teatergänget. Kontrasten mellan att folk stillsamt och försiktigt satte sig i soffan och sa "Fin.. fin lägenhet! Trevligt", till att alla en timme senare dansade våldsamt och ohämmat till Nordmans "Vandraren", var klockren.
På vägen hem från stationen idag stötte jag på en människa jag trodde jag blivit av med för länge sedan. Men icke sa nicke. Han dyker upp när man minst anar/vill det. En vidrig, grisig och jävligt framfusig fransman jag tyvärr råkade sammanstråla med, när jag var 17 år, i decenniets mest opassionerade akt. Det var en såndär klassisk 17-årig tjej och osäker-grej. Ett jag-gör-det-här-så-kanske-jag-kan-ta-bussen-hem-sen-ligg. Fyfan. Jag hatar honom. Jag hatar honom för att han inte fattade att mitt 17-årsjag egentligen inte ville ligga med honom men kände sig tvungen. Jag hatar att han inte fattar att jag aldrig vill göra om det. Han hade en butplug i garderoben och knull-tetris på datorn. Han lät som en tjej när han stönade. FRUKTANSVÄRT. Mitt största misstag ever. Också måste han tvunget dyka upp, fem år senare, i regnrusket när jag bara vill hem hem hem och inte träffa äckliga människor som pratar om sig själva och sina nya gitarrer och tråkiga kurser på Lunds Universitet på engelska med fransk brytning.
- I actually had a girlfriend for one and a half year, but we broke up a month ago.
Han lät provocerande glad av att få berätta det. Ful är han också. Jag var bara tvungen:
- Okey.. did she find your butplug or what?
- Heh.. no actally she didn't. But I have bought new ones since we last saw each other. You have to change them because..
BLA BLA HÅLL KÄFTEN JAG VILL VERKLIGEN INTE VETA!!!
- French freak. Have you changed at all?!
- What do you mean?
Mm, just det. Han insisterade på att dricka kaffe (ligga) någon dag, men jag avböjde artigt. Han tjatade. Jag tog hans nummer. Och sa "Kanske hörre du.." Varför sa jag inte bara FUCK YOU HEJDÅ!? Usch, hoppas jag aldrig mer behöver träffa honom. I hela mitt liv. Han är vidrig. Försvinn ur mitt liv, FUCKFACE.
Imorgon ska jag vaccinera mig mot svininfluensan, kanske blir av med honom då? HAHA. Nä men seriöst, jag är svinrädd. HAHA. Nä, men faktiskt. Har googlat om biverkningar och blir vettskrämd. Folk får asont i armen, feber och svimmar. Men hallå, ska det inte motverka sånt? Jag fattar inte. Och jag har verkligen inte tid att bli trött och sjuk. Jag ska göra viktiga, roliga saker i helgen. Näe. Men vafan.. Ska jag? HJÄLP!
På vägen hem från stationen idag stötte jag på en människa jag trodde jag blivit av med för länge sedan. Men icke sa nicke. Han dyker upp när man minst anar/vill det. En vidrig, grisig och jävligt framfusig fransman jag tyvärr råkade sammanstråla med, när jag var 17 år, i decenniets mest opassionerade akt. Det var en såndär klassisk 17-årig tjej och osäker-grej. Ett jag-gör-det-här-så-kanske-jag-kan-ta-bussen-hem-sen-ligg. Fyfan. Jag hatar honom. Jag hatar honom för att han inte fattade att mitt 17-årsjag egentligen inte ville ligga med honom men kände sig tvungen. Jag hatar att han inte fattar att jag aldrig vill göra om det. Han hade en butplug i garderoben och knull-tetris på datorn. Han lät som en tjej när han stönade. FRUKTANSVÄRT. Mitt största misstag ever. Också måste han tvunget dyka upp, fem år senare, i regnrusket när jag bara vill hem hem hem och inte träffa äckliga människor som pratar om sig själva och sina nya gitarrer och tråkiga kurser på Lunds Universitet på engelska med fransk brytning.
- I actually had a girlfriend for one and a half year, but we broke up a month ago.
Han lät provocerande glad av att få berätta det. Ful är han också. Jag var bara tvungen:
- Okey.. did she find your butplug or what?
- Heh.. no actally she didn't. But I have bought new ones since we last saw each other. You have to change them because..
BLA BLA HÅLL KÄFTEN JAG VILL VERKLIGEN INTE VETA!!!
- French freak. Have you changed at all?!
- What do you mean?
Mm, just det. Han insisterade på att dricka kaffe (ligga) någon dag, men jag avböjde artigt. Han tjatade. Jag tog hans nummer. Och sa "Kanske hörre du.." Varför sa jag inte bara FUCK YOU HEJDÅ!? Usch, hoppas jag aldrig mer behöver träffa honom. I hela mitt liv. Han är vidrig. Försvinn ur mitt liv, FUCKFACE.
Imorgon ska jag vaccinera mig mot svininfluensan, kanske blir av med honom då? HAHA. Nä men seriöst, jag är svinrädd. HAHA. Nä, men faktiskt. Har googlat om biverkningar och blir vettskrämd. Folk får asont i armen, feber och svimmar. Men hallå, ska det inte motverka sånt? Jag fattar inte. Och jag har verkligen inte tid att bli trött och sjuk. Jag ska göra viktiga, roliga saker i helgen. Näe. Men vafan.. Ska jag? HJÄLP!
271
VECKANS GÄSTBLOGGARE
Alexander Chamberland, 23 år och
bosatt i Malmö. Queerfeminist,
krönikör, Sangria-addict och initiativ-
tagare till den stundande Queertopia-
festivalen i Norberg.
Alexander fick ordet: Bajs.
BAJS ÄR POLITIK!
Alexander Chamberland
Jag har fått uppgiften av min kära vän Matilda att skriva ett inlägg kring ordet bajs. Så nu tänker jag ordbajsa om ämnet (nu var jag rolig, höhöhuu). Det är ett ord som jag och Matilda pratat om en hel del. Vi anses kanske vara omogna för det, men jag tycker då att åldersroller är blott en konstruktion och ju fler skratt som sker utan att vara på någons bekostnad, desto bättre.
Samtidigt som jag har stora erfarenheter av ordet bajs, så var det ett ämne som jag faktiskt aldrig tagit i förrän i lördags. Det var för att jag hade hand om en hund (världens finaste queera hundkatt som varierar mellan att sitta ned och stå upp när hon kissar) och var tvungen att plocka upp hennes bajs. Och då kände jag genom bajspåsen att det var jättevarmt. Det har jag faktiskt aldrig tänkt på. Att bajs är varmt. Men det är väl klart tänker ni kanske, det kommer ju från analen, som är varm och det borde du som bög vara väl bekant med. Nä, vet ni vad, jag såg en siffra hos jag tror det var RFSL där det stod att 85 procent av sexakterna mellan två killar inte är analsex och mina analsex-erfaranheter är ytterst begränsade (politisk poäng: Det är en heteronormativ konstruktion att sex måste vara lika med penetration och enbart 15 procent av kvinnor kan få orgasm av enbart vaginal stimulering = dags att utöka den sexuella kreativiteten bortom det traditionella heterosexuella reproducerande samlaget).
Och det är så att jag alltid ska försöka få in en politisk poäng på det jag skriver. För att allt är politik. Bajs är inget undantag. Bajs är politik. Till exempel det här med att det anses vara osexigt för (hetero)tjejer att prata om bajs, helst ska de inte bajsa alls. Åtminstone inte hemma hos sina partners (om de nu haft oturen att hamna i ett heteronormativt tvåsamhetsförhållande). Om tjejer bajsar ska de bajsa ut rosor, som luktar som rosor och smakar som rosor. Detta kräver också att de ska äta rosor, inte tugga dem, samt ha icke-fungerande tarmsystem. Tyvärr slutar nog detta i ond bråd död efter maximalt en månads tid. Alltså inget att rekommendera. Men över huvud taget skulle jag nog bestämt vilja påstå att heteronormen är inget som jag rekommenderar (SUPRISE)!
Enligt heteronormen blir tjejer också väldigt osexiga om de rapar eller pruttar. Därför blev jag och min vän Malou så glada när vi fick höra en tjej på tåget igår rapa högt så att hela tågvagnen hörde. Det var som musik för våra queerfeministiska öron. Åh. Revolutionen kommer nog snart ändå. Och den är SåSåSÅ välkommen och efterlängtad!
För övrigt, och det här hör till ämnet (Björk bajsar också), så måste ni gå in på spotify och lyssna på Army of Me Björk featuring Skunk Anansie. Shit (bajs på amerikansk slang, ifall ni inte visste det) vilken punkröst Björk har!
Nu ska jag gå och bajsa och det rekommenderar jag alla ni andra att också göra (Bajsa mera, se det som en lustfylld aktivitet), så kan ni rapportera här angående färg och konsistens.
KRAMSI,
Alexand(e)ra Alvina
Alexander Chamberland, 23 år och
bosatt i Malmö. Queerfeminist,
krönikör, Sangria-addict och initiativ-
tagare till den stundande Queertopia-
festivalen i Norberg.
Alexander fick ordet: Bajs.
BAJS ÄR POLITIK!
Alexander Chamberland
Jag har fått uppgiften av min kära vän Matilda att skriva ett inlägg kring ordet bajs. Så nu tänker jag ordbajsa om ämnet (nu var jag rolig, höhöhuu). Det är ett ord som jag och Matilda pratat om en hel del. Vi anses kanske vara omogna för det, men jag tycker då att åldersroller är blott en konstruktion och ju fler skratt som sker utan att vara på någons bekostnad, desto bättre.
Samtidigt som jag har stora erfarenheter av ordet bajs, så var det ett ämne som jag faktiskt aldrig tagit i förrän i lördags. Det var för att jag hade hand om en hund (världens finaste queera hundkatt som varierar mellan att sitta ned och stå upp när hon kissar) och var tvungen att plocka upp hennes bajs. Och då kände jag genom bajspåsen att det var jättevarmt. Det har jag faktiskt aldrig tänkt på. Att bajs är varmt. Men det är väl klart tänker ni kanske, det kommer ju från analen, som är varm och det borde du som bög vara väl bekant med. Nä, vet ni vad, jag såg en siffra hos jag tror det var RFSL där det stod att 85 procent av sexakterna mellan två killar inte är analsex och mina analsex-erfaranheter är ytterst begränsade (politisk poäng: Det är en heteronormativ konstruktion att sex måste vara lika med penetration och enbart 15 procent av kvinnor kan få orgasm av enbart vaginal stimulering = dags att utöka den sexuella kreativiteten bortom det traditionella heterosexuella reproducerande samlaget).
Och det är så att jag alltid ska försöka få in en politisk poäng på det jag skriver. För att allt är politik. Bajs är inget undantag. Bajs är politik. Till exempel det här med att det anses vara osexigt för (hetero)tjejer att prata om bajs, helst ska de inte bajsa alls. Åtminstone inte hemma hos sina partners (om de nu haft oturen att hamna i ett heteronormativt tvåsamhetsförhållande). Om tjejer bajsar ska de bajsa ut rosor, som luktar som rosor och smakar som rosor. Detta kräver också att de ska äta rosor, inte tugga dem, samt ha icke-fungerande tarmsystem. Tyvärr slutar nog detta i ond bråd död efter maximalt en månads tid. Alltså inget att rekommendera. Men över huvud taget skulle jag nog bestämt vilja påstå att heteronormen är inget som jag rekommenderar (SUPRISE)!
Enligt heteronormen blir tjejer också väldigt osexiga om de rapar eller pruttar. Därför blev jag och min vän Malou så glada när vi fick höra en tjej på tåget igår rapa högt så att hela tågvagnen hörde. Det var som musik för våra queerfeministiska öron. Åh. Revolutionen kommer nog snart ändå. Och den är SåSåSÅ välkommen och efterlängtad!
För övrigt, och det här hör till ämnet (Björk bajsar också), så måste ni gå in på spotify och lyssna på Army of Me Björk featuring Skunk Anansie. Shit (bajs på amerikansk slang, ifall ni inte visste det) vilken punkröst Björk har!
Nu ska jag gå och bajsa och det rekommenderar jag alla ni andra att också göra (Bajsa mera, se det som en lustfylld aktivitet), så kan ni rapportera här angående färg och konsistens.
KRAMSI,
Alexand(e)ra Alvina
270
Störigt är att somna i soffan på en fest med de bästa vännerna och den bästa musiken, för att sedan vakna och slås av att man stirrar på tre ballonger i taket som är onekligen bildar en konstruktion av ett manligt könsorgan, i en tid då man inte fått till det på ganska länge.
Annars lyssnar jag mest på den här.
