matildaberggrens.blogg.se

Okej, helgen:

Natten till fredag: Min dator kraschar. Den gjorde slut med mig. Och det fattar jag iof, jag behandlade den som min bitch och den var trött på att vara min toffel. Den hade typ alla virus man kan ha, i mänskliga termer hade den säkert HIV, rabies, kolera, pest, gonorré, syfilis.. you name it. Den är inlämnad och kommer väl tillbaka om hundra år, så söliga som Record brukar vara. Men that's life, och jag orkar tjii bry mig. Nu bor jag hos mor och far i en vecka när familjen är på semester och passar blommor och katter. Så då finns internet att tillgå. Om en vecka får ni nog dock räkna med en ofrivillig bloggpaus på obestämd tid.

Fredag: Släktmiddag hos mor och far, jag rotade fram en gammal fin klänning och såg somrig ut och gick på Bubblegun Club på Mejeriet efteråt. Bettan och Emil var hemkomna igen och det var överfedt, ändå var folk inte så peppade. Men jag brydde mig inte så mycket. Jag tror att jag taggat ner lite på det här "fan KOM IGEN ALLA MÅSTE HA SKITKUL VARA ASPACKADE OCH DANSA annars suger allt"-grejen. Jag fick träffa två av mina närmsta igen och det var jättebra. Calle blev lite ledsen dock för han saknade bruden och ville dansa. Babe.

Lördag: Sov lite för länge. Drog först till Mölleplatsen för att se min bästisforever Nour göra mig stolt på lilla scenen på Winnerbäcks feta turné. Stod på listan, gled in och var cool. Träffade lite gamla vänner och det var nice.
Sen bar det iväg till Helsingborg till en efterlängtad konsert med the best band ever från Skåne; bob hund. Ja, det var skitbra. Och visst, man är inte 15 längre. Visst var det lite för trångt, svettigt och klaustrofobiskt för en 21-åring som verkligen kämpar för att tycka att det är magiskt. Som det var när man var tonnis. Sen backade vi lite, och jag kände att det faktiskt är okej att backa och stå still och njuta istället för att knuffas med finniga svettpölar. Lyckades, trots mobilkamera, ta lite snygga pix:













Söndag: Sov ännu mer för länge. Drog mig upp och såg farsan spela en fin konsert i kyrkan. Folk, gå i kyrkan. Det är inte fy skam.




Gud vare med er, folks.
/Mats

Stämningsmusik till detta inlägget






Hej my name is Matilda, och jag jobbar hela hela tiden. Men blir inte rikare för det. Jag har hamnat i en gråzon. När jag väl är ledig då blir det såhär.. att jag vaknar klockan ett och sitter vid datorn hela dagen. För jag orkar inget annat. Orkar inte vara social, jag vet inte ens om jag har några vänner kvar och jag är skiträdd att jag ska få social fobi liksom, vafan när jag kommer hem till min lilla lya är det så skönt att bara få vara för mig själv och jag känner att jag måste ta vara på det, men det börjar bli skrämmande. Plötsligt sitter man här i sängens vridna lakan och kommer på att man luktar armsvett men skiter i det, att det var alldeles för längesen man hade en sån där helkväll ute med lyckorus och hela köret, att man allt för ofta tackar nej för man är ju inte 18 längre, vill inte vara bakis på jobbet. Samlar vuxenpoäng ofrivilligt. Jag har ingen ork och jag vet inte vart fan jag är på väg. Igår fick jag ett brev från Malmö högskola om Radioproduktionskursen, och jag blev lite sugen men faan jag har ju redan av ren och skär rädsla och trygghetskomplex skrivit på ett kontrakt för att fortsätta arbeta på mitt jobb i höst, ingen tid över för att plugga. Jag kanske inte är redo. Men när fan blir man det? Det är ju så skönt att tjäna egna pengar och köpa mat på Willys och inte vara skyldig CSN ett skit, och man är ju fri, man kan göra vad man vill. Jag kan resa i väg. Jag kan satsa mer på min musik. Ändå gör jag inget av det där, för jag vet inte hur man sparar pengar, och än mindre hur man promotar sig själv utan att låta som en uppblåst full-of-herself biatch. Idag tänkte jag egentligen åka till Malmö och dela ut demos på ställen där man kan spela, MEN FAN DET ÄR JU SÅ MYCKET LÄTTARE ATT SITTA VID YOUTUBE I FEM TIMMAR. Fan. Jag kommer aldrig få en titel. Men är det så jävla viktigt då? ÅÅÅÅH, jag blir så arg när jag tänker på att de som pluggar liksom verkar vara mer värda än vi som knegar. För fan, jag betalar hyra, och räkningar, FÖR PENGAR JAG SJÄLV TJÄNAR, inget jävla bidrag från CSN. Eller vaddå, klart man får plugga, men jag menar själva den här om-du-pluggar-så-slösar-du-inte-bort-ditt-liv-sensmoralen går mig på nerverna. Och liksom, ständigt denna fråga; "Vad ska du göra till hösten?" Eh, skit du i det. Jag ska fortsätta knega på mitt svenssonjobb och gå hem och pulla framför medioker TV på kvällarna, vad är din master plan?

Jag känner också en avsky inför folk i min egen ålder som fortfarande får pengar av sina föräldrar och livnär sig på det, och aldrig haft ett jobb. Jag pallar inte utveckla det vidare, men de borde få SMISK.

Och, jag vet att om jag hade varit vårdbiträde i Frankrike eller Afrika istället för i Lund så hade jag varit mycket häftigare i andras ögon. Det är fan stört. På nåt sätt var det lättare när man var tonåring. Folk var inte så titelfixerade. Eller jo, men inte på samma sätt. Det var mer "Vet du vem Matilda är, jo du vet hon som drack tre öl på en minut på Emmas fest? Det var så jävla ball." Man kunde liksom få fame och streetcred för att man spydde i en vas eller nåt. Nu måste man spy över hela jordklotet.

Man måste överbevisa pretton att man är bättre än dem, man måste vara medveten, man måste ha stora glasögon med svarta bågar och lyssna på obskyr indiepop, man måste vara söt men ändå sexig, man måste dansa till fransk electro, man måste fånga alla dagar, man måste måste måste. Skitsamma, vem orkar. Inte jag. Jag är Matilda Britta Filippa Berggren i all sin glans, med en etta i Lund, ett svenssonjobb, och miljontals drömmar som antagligen aldrig kommer att besannas. Men ikväll ska jag bli full och tänka att de ska det.

Jag är iallafall en jäkel på att laga soppa till mig själv:



Okej, hejdå. Och glöm inte att Svensson också gråter ibland.

åh, kan inte tv4 sända pentagon igen?




 

jag har fortfarande inte diskat. jag har inget att äta på. jag är skithungrig. skulle egentligen diska idag, för jag är ledig men jag råkade göra misstaget att sätta på datorn och nu är jag fast framför youtube:

nike trashin edition

ge mig de här dojjorna och jag ligger med dig.

också tar vi den en gång till:



för den stämmer mer än nånsin nu. jag och pappa ska göra en cover på den på malmöfestivalen. jag på munspel och tamburin och farsan på dragspel. det kommer ju aldrig bräcka annika norlin, men det kommer vara från hjärtat, det kan jag garantera. så, kom och titta på mig den 19 augusti.  http://www.malmofestivalen.se/index.php?id=64&tx_ttnews[tt_news]=50&tx_ttnews[backPid]=29&cHash=150bdb813a

jag har aldrig varit särskilt psycho när det gäller artister och skådisar och musiker och sånna, (undantag uma thurman och stefan sundström), men annika norlin gör mig så varm i hjärtat att den lilla psychogen som finns i mig blir lite lite större än gemene mans. jag kan inte hejda mig. jag vill sitta med henne på en brygga och prata om livet och bli bundis och doppa tårna i vattnet och röka en cigg, jag vill berätta för henne att jag känner igen mig i hennes texter som faaan utan att låta störig, och ja.. mest av allt vill jag väl göra en låt med henne. jag blir oftast lite rusig av att drömma om sånt, så jag tror jag kan leva på det. drömmen om bryggan och hello saferide.

tio minuters promenad hem från krogen och DET SNURRAR I MIN SKALLE. jag gick och tänkte på massa saker som jag ville skriva ner men det kan man ju inte göra om man äter kebabrulle och går samtidigt. typ att det är skönt att danne och elin är hemma och att man kan ta en öl och slippa tänka på jobb och vardag och lulla sig lite och typ att det är sommar och varmt på natten och att man borde ta vara på det och liksom man borde ta vara på så sjukt mycket, sina unga dar liksom, såg mig själv i ett skyltfönster och tänkte fan, jag är snygg men hur tar man vara på det? ska man lägga sig i en konservburk eller ligga runt och få bekräftelse nää det är ju fan passé nu, fed up with that. man har liksom blivit vuxen och vill bara ligga med folk man gillar. men då blir det ju liksom inte mycket ligga av men skitsamma det är ändå aldrig så skönt som man föreställer sig mycket göttigare att ligga hemma och pulla i all sin skabbighet helt ärligt OCH JAG GICK MITT I GATAN för jag kände att man måste fan passa på när man bor i lund, här kan man gå mitt i gatan och snurra runt på en lördagnatt utan att bli påkörd WOOHO LIVING THE DREEEAM. och sen gick jag och en igelkott mitt i gatan tillsammans och när man ser en igelkott i fyllan och villan blir man ju lite sentimental och tänker att det liksom är som i en film och då tar man fram sin satans mobil och fotar den stackars rädda igelkotten som tänker "men vafan vi hade ju en fin stund du och jag ska du förstöra det jävla människa med din jävla mobilkamera?! ååhhh"




nä, slut på fyllebloggandet.

idag har jag jobbat och börjar friskna till men skitsamma, jag måste bara skriva av mig om en FANTASTISK dokumentär som jag la i min DVD ikväll: Air Guitar Nation:


en dokumentär om den ädla konstformen luftgitarr. en konstform som jag själv så många gånger, även på ålderns höst, utövat hemma i vardagsrummet, på efterfest och även som liten på scouterna (jag vann alltid luftgitarrtävlingarna på scouterna). faktum är att när jag i nian skulle ha min egna gympalektion, valde jag att ha luftgitarr som huvudaktivitet. så ni förstår kanske att min exaltering ökade i takt med filmens gång. jag blev fett pepp! jag vill vill vill någon gång under min livstid definitivt ta hem titeln som världens bästa luftgitarrspelare i världsmästerskapen som äger rum i finland varje år. fattar ni vad fett det hade varit och säga "nämen jag är bäst i världen på luftgitarr. went to finland, got the trophee. yep." la till min besvikelse märke till att det bara fanns män bland finalisterna. jag tror att jag nån gång kanske kan få ändra på det! vad säger ni?

jag fick ingen katt förresten. det var kanske lika bra.

okej, har hostat hela natten som en gammal crackhora, och spottat slem i en påse. imorgon börjar kneget igen, så idag tillåter jag mig själv stanna inomhus trots det fina sommarvädret och fisa framför diverse skärmar. måste spara rösten. lite deppigt bara.

en iaktagelse:
 
tori amos. fantastisk röst. cool. jävligt vacker. ser dock ständigt ut som om hon försöker onanera med pianopallen. men god knows, det är kanske därför hon sjunger så vackert?



för övrigt, min produktionsanda har upphört rätt så rejält. de senaste dagarna har sett ut typ såhär:

eller. det är typ jag i ett nötskal överhuvudtaget.


18:16
nu har jag duschat och vikt tvätt. what the heck, jag kanske är spontan och diskar också!
jag har inget liv. jag skyller på att alla mina bästisar har flytt fältet till utomlands. det är sant ju! bettan, come back!
jag har varit i min lägenhet HELA dagen. och rört mig mellan sängen och toaletten. det finns sjukt mycket jag kunde gjort istället. men orka sälja sig själv hela tiden. jag har en rälig hosta ju. 

jag såg "säg att du älskar mig" med calle nyss, calle tittade men tänkte nog mest på sin nya tjej. men jag kände att det var jävligt svårt att inte engagera sig i filmen. JAG BLEV SÅ SJUKT FÖRBANNAD. viktig film. jobbig och viktig.


för övrigt har jag bråkat med mamma på telefonen idag huruvida jag ska ha katt eller inte. hon menar på att det är taskigt mot katten att låta den bo i min lilla lägenhet och jag menar att jag kommer att släppa ut den faktiskt ju och då säger mamma att jag måste ha VÄLDIGT ACCEPTERANDE GRANNAR ISÅFALL och då blir jag tonåring och trotsig igen och bara "VAFAN DET ÄR MITT LIV MIN GRANNE HAAAR FAKTISKT EN KATT"  men tänk på att du ska ha den hela livet nästan juu "men fan JAG LEVER I NUET!" skrek jag på bussen och fick alla blickar på mig. jamen, säger mamma, du ska ju faktiskt passa våra katter om några veckor hur tänkte du lösa det vava va va??!! och jag bara "tjaha, just det men.. men... tänk om jag inte vill det dåååååååå?????" jag tycker inte om att bråka med mamma.

jag ska skaffa katt! FÖRHOPPNINGSVIS får jag andra tjing på den röda skrutten i mitten nästa vecka:



håll tummarna. så kan vi ha namnförslagstävling.

veckan som gått:


fönsterplats


tunnelbana


thomas


nora och signe


matilda




göra stan med nour




sjukt kul kl 6. mindre kul nu.


köbenhavn med systrar och brotherinlaw.

det har varit en bra vecka i sthlm. har shoppat och träffat alla fina folk jag velat träffa och velat flytta tillbaka lite. nu sitter jag i nours soffa och är bakis. snart kommer hon hem och lagar mat till mig. vi hade en så jävla bra kväll igår. det var som back in the days. och vi hade vårt första och bästa fyllesnack på mycket länge.
langar upp lite bilder när jag får tid.
imorgon åker jag hem sjukligt tidigt på morgonen och sen bär det av till köpendanmark med syrrorna och petter. ska bli mysigt fast jag kommer vara helt hjärndöd.