128
jag vill se ut som shannyn sossamon. eller ligga med henne. either way funkar.
127
yes kristian, kunde inte sagt det bättre själv.
126
alla som nånsin jobbat på café kan nog hålla med om det här är så jävla sant och så jävla roligt:
jag har tittat på det hundra gånger och det är lika kul varje gång. påminner mig om varför jag lämnade den branschen för gott.
125
vi hade det gött, jag och farsan. skitsnajdigt hotellrum i göteborg med hästenssängar, frukostbuffe, och djupa diskussioner och öl på avenyn. hela kalaset gratis. det gillar vi. min faschination för gratisprylar och företeelser har jag ärvt från min far. allt kändes lite sjukt, på ett kul sätt. där stod min fisande, harmoniska, sandal -och orgelälskande farsa med headset och smink vid en monitor och sa "jag är ganska säker på att svaret är A: Renée Nyberg." jag blev lite varm i hjärtat. vi hade skitkul.
på tåget hem satt en 10-årig pojke och samtalade ivrigt med sin mormor om framtiden.
- jag tänker mycket på framtiden mormor. vad ska jag..? var ska jag bo? ska jag bo hemma? ska jag resa? räkningar, hur betalar man räkningar? hur ska jag betala dom!? va? ska jag jobba, eller ska jag plugga? vad ska jag göra? hur gör man? sånna saker tänker jag på mormor.
och jag tänkte "ja du lille vän, du beskrev just min vardag. njut av din rena barndom mitt barn!"
- ja, men det lär du dig med tiden. det ordnar sig ska du se, sa mormor.
nej, det gör det inte mormor.
jag är inte bitter, jag har babylonsjukan!
124
Airhockey med en av mina tanter.
Jobbet tar upp 65% av mitt liv så det är orättvist att inte skriva om det här. Jag älskar mitt jobb, och jag är stolt över det. Om jag inte hade varit en sådan uppmärksamhets-slampa, eller hade andra drömmar och mål hade jag helt ärligt kunna jobba med äldrevården tills jag tröttnade.
Visst finns det baksidor och uppförsbackar med mitt kneg, allt är inte ett lyckligt kafferep. Men alla fina moments man får och bara kan få på en sådan arbetsplats väger mycket tyngre än det jobbiga och är guld värda. När jag går hem känner jag mig nöjd och glad att jag har kunnat hjälpa människor som verkligen behöver min hjälp. Det är tusen gånger bättre än att gå hem från ett rövstressigt café med sura medarbetare, trött och sliten och fundersam över om man överhuvudtaget gjort någon nytta genom att servera ljumma lattes till otacksamma rötägg. På det här jobbet får man tusen tack bara man rullar lite papiljotter i deras hår. "Åh, du är så rar!"
Jag spelar gitarr och behöver inte kunna någon fet repetoar med "I'm yours" eller "Stairway to heaven", eller avancerade soloslingor. Jag kan spela "Jag ger dig min morgon" tre gånger och de fäller tårar varje gång.
Fuck karriär, det är jag och mina kärringar mot världen!
123
svar: JA! nu är man blott ett kedjerökande vårdbiträde utan mening och mål.
men lyckligare. tror jag. och hellre sliten och lycklig än snygg och ängslig.
122
snö och skit och jag jobbar hela tiden, inget liv har man och katten är sur och understimulerad.
men jag tänker på soliga california i juli och blir lugn.
121
120
..är klubben ni ska gå på den 21 februari bitches! klockan 22 på smålands. spika det, ja sa spika det!
119
åh jag vet, vilken fruktansvärt förutsägbar svenssonsmak jag har vad det gäller män. jag vet att han är en klämkäck svärmorsdröm. men jag blir så svag när det kommer till armmuskler som tränger genom skjortan och liksom säger "hej hej kläm på mig". kan inte låta bli att undra om denna klämkäcka mesman ändå är en beast i sänghalmen, kanske till och med lite snuskig och rå och ryter "sätt dig på mig din lilla slyna", men ibland ändå öm och kärleksfullt älskande i mjuk takt, för att sedan sjunga "leende guldbruna ögon" lite viskande i mitt öra efteråt medans jag stryker en svettpärla från hans vältränade bröst.
nu kom jag på att min mamma kanske kommer läsa det här. skitsamma morsan, jag vet att du tänker samma sak om robert wells!
bubblare:
martin stenmarck
118
plötsligt kändes min enda turtleströja meningslös och ocreddig.
117
116
idag tänkte jag inte bara börja bli hurtig utan även spara pengar och inte köpa ett nytt busskort, och istället börja cykla till och från jobbet igen. skitbra. jag förlorade 500 spänn istället. polisen i lund har inget att göra! förutom att sätta dit folk som inte har ett fungerande lyse på cykeln. jag hatade verkligen den polisen. han var sibylla-lönnis och hade ett töntigt ramskägg runt sin nariga mun. han gav mig böteslappen och jag sa "jag tänker inte säga tack!"
"ha en fortsatt bättre kväll!" sa han klämkäckt. dra åt fanders, snopphuve.
på vägen hem snodde jag en lykta från en annan cykel.
115
idag hämtade jag mitt nya ID-kort på polisstationen. det var värre än väntat. detta är en plastbit jag tyvärr måste visa upp i princip varje gång jag går på krogen i fem års tid, och jag ser ut som.. fan! som en fuckfaced baltisk prostutierad kvinna med skitstor näsa och ett öga större än det andra. skärpan är dålig på den här bilden så den förmildrar den bistra verkligheten. KUK. och detta pinsamma öde har man pungat ut 400 spänn för.
bilden tas numera direkt på polistationen, vad hände med de gamla hederliga fotoautomaterna? då hade man iaf fyra att välja på. hos polisen tas bilden av en knepig apparat, man får inte le, man måste stå på ett visst sätt och titta exakt rakt in i linsen. man hinner inte tänka! denna procedur upprepade jag säkert minst 20 gånger, då resultatet ständigt blev "fotograferingen misslyckades, försök igen". tillslut sa jag "fuck the police, det får bli den här!" det var den enda gången jag fastnade.
det är lite samma känsla som om man blundade eller gjorde en knepig min i skolkatalogen, fast gånger hundra. a failed mugshot!
hade varit fett mycket roligare om man fick välja vilken kroppsdel som skulle fotas och sedan identifieras varje gång man visade upp sitt ID. jag hade valt röven! så hade jag fått nöjet att moona för alla dörrvakter jag nånsin konfronterar i hela fem år! det hade varit festligt tycker jag. men nepp. häpp.
det är sannerligen en grym värld vi lever i. för den här gången går det inte att trycka på "remove tag". uh.
114
113
pappa och jag ska vara med i tv4:s "postkodlotteriets 50/50". det tycker jag är skitball, pappa också. hoppas vi blir jätterika!
i lördags var jag skitfull och blev bjuden på hundra shots av en kille som hävdade att jag var den vackraste kvinnan i världen. tyvärr var han inte den vackraste mannen i världen. baske mig, det är bara fula killar som raggar på mig! ärligt, det är det. men jag tackar och bockar för alkoholspons. denna ej-iögonfallande shotsbjudande man smickrade mig så till den milda grad att jag inte riktigt kunde hantera det. han berömde mitt blinbling-halsband, och jag svarade "tack, jag köpte det i london!", varpå han frågade "jaså, hur länge bodde du där, var bodde du?" jag är jättedålig på att ljuga. det är fult att ljuga. men en oförutsägbar låga tändes i min hjärncellsraderade skalle och jag tänkte "what the heck, jag tänker inte ligga med den här karln för fem öre och behöver därför inte ta konsekvenserna heller", och svarade:
- eh. jag bodde mitt i city i några månader. jag är MODELL!
(jag var där i en vecka med familjen i höstas.)
- jaha, fan vad coolt!
min kompis linn spädde på lite mer:
- ja! hon skitkänd där! hon har kontrakt med GUCCI!
- eh ja, äsch.
- nä?! shit vad nice!
- hm ja! hehe. äh, det var bara några bilder.
linn:
- ja matilda, du och dina jävla GUCCI-bilder, sluta skryt!
shotkille:
- ehm så vill du ses imorgon och ta en kaffe?
- NEJ! eller, jag ska på en casting!
lite senare frågar den generöse killen än en gång om vi ska ses och "ta en kaffe eller en öl eller nåt?" keep in mind, jag är jättefull. och tänker att jag är skittrött på att fula killar (och nu pratar vi inte seth rogen-fulsnygga killar, utan killar som verkligen borde tänka över sitt anlete och dessutom luktar armsvett) får mitt nummer jämt och ständigt bara för att jag inte vill verka dum och ignorant, och för att jag dessutom känner att jag står i nån slags tacksamhetskuld till killen för att han trugat på mig gratis sprit (NEJ NEJ NEJ), och att de sedan ska sms:a okontrollerat utan att fatta några som helst ganska markanta vinkar till att nej, jag vill inte sätta mig på din bleka snopp!
så därför svarade gucci-modellen bara "NÄ!"
eh okej! sa han och vände snabbt på klacken och gick hem. och ut ur mitt fulkillesms-fria liv för all framtid.
sen hade jag dåligt samvete i tre sekunder. sen blev jag ännu fullare.
nu ska jag götta ner mig i sängen och titta på "farväl falkenberg" som damp ner i brevinkastet i morse. tack cdon! hela den filmen representerar typ alla mina känslor. så känner jag varje dag. jag vill inte ta livet av mig i en skog, men jag strävar gärna bakåt och är en evig nostalgidreamer. men det visste ni redan. men iaf, om man inte gillar den filmen så är man alldeles för hurtig och framgångsrik för min smak!
so long, från snygga modelltjejen:
112
jag har vältrat mig i mina gamla dagböcker den senaste tiden. jag tycker synd om dem som inte plitat ner sina patetiska tonår i glittriga böcker, för de kommer aldrig kunna komma ihåg massa skitsaker man annars hade förträngt för längesen, och de kommer aldrig kunna skratta åt sig själva på det sättet som man bara kan göra om man läser sitt 15-årsjags försök till filosofiska och djupa meningar. inte för att jag är så jävla mycket bättre nu, men ändå. det finns ett undehållningsvärde i gamla dagböcker, och ibland vill man ju bara gå tillbaka i tiden, stryka sig själv på kinden och säga "lilla du, det ordnar sig."
jag tänkte börja med en grej. att bero på mina gamla dagböcker så kommer det bli ett återkommande inslag på min blogg. starting now.
veckans flashback:
utan censur eller korrektur.
10 februari 1996 (8 år gammal):
"Hej!
Igår var jag på party. Det var Kristina och Jesper som fyllde år. Jag dansade med: Simon två tryckare och en bugg och med Ola en tryckare. Alla tjejerna utom jag och Emelie Månsson tog chokladlinser och blötade dom och tog det på lepparna så att det såg ut som leppstift och sen skulle dom pussa killarna. Och My hade leppstift med sig och tog på det. Det tyckte jag och Emelie var larvigt. Jätte larvigt!!! Dom gjorde det säkert bara för att imponera på killarna. TRAMS!!
Tack och hej partypastej."
22 februari 1996:
"Hej!
Ellen och jag och Margareta har sovit över hos mormor och morfar. Vi fick måla krukor. På kvällen fick vi köttfärssås och spagetti. Sen fick vi godis. Nästa dag det vill säga idag fick vi åka pulka på en backe som ligger nära dom. Sen gick vi till dom igen och tittade på kort. Och sen fick vi köttbullar och pommesfrites med ketchup. Sen hämtade mamma och pappa oss. Sen gick vi till kulturen. Och sen åkte vi till farfar och åt faslagsbullar. Ellen och jag spelade skitgubbe. Jag vann!
Sen åkte vi hem."
111
sövd och sömnig.
lördag var en omtumlande dag för bruce, ty han blev omskuren.
och så groggy att han gick såsom om han hade druckit upp fernet-flaskan i min frys:
jag vet, jag skriver töntigt mycket om min katt. men han är liksom mitt barn.
...OMG framtidsflash, 40 år senare:
