349
Igår såg vi "A single man", den var bra, men deppig. Mest deppig blev jag dock av insikten om att Julianne Moores rollkaraktär högst sannolikt är en kopia av mig om cirka 30 år; ensam, bakåtsträvande, kedjerökande, alkad kvinna i lyxvilla. Okej, lyxvilla-biten är något osäker, men resten, for sure! Mest slog det mig när hon efter alldeles för många gin och tonic utbrast "Don't leave now, we are haaaaving soo much fuuun!" (Det är redan min signum-replik!)
Filmens höjdpunkt var utan tvekan den här mannen:
HELT STÖRT CP-SNYGG! Jag överdriver INTE när jag säger att jag typ flämtade av åtrå i biosalongen (Mette och Hilda kan intyga). Min stol blev för sören helt dyngsur av... ja. Var har han varit hela mitt liv?! MIN DRÖMMAN FÖRKROPPSLIGAD. I'm gonna stalk him 'til death do us apart.
348
Ja, jag ska skriva färdigt min pretto-tenta idag. Men jag ser det som ett förarbete att först läsa IQ-befriade bloggar i syfte att bygga upp mitt retoriska självförtroende.
Det här inlägget kan vara det mest underhållande jag läst på mycket länge. Favoritcitat:
"Jag tycker att någon person (någon som staten anställer) borde utbilda dom och säga ”att i Sverige så har vi respekt mot alla typer av människor, kvinnor, män och barn, här är det inte okej att bråka slåss och sno” och ja, förklara hur Sverige fungerar."
Paow - Jimmie Åkessons nya ungdomsrepresentant?
Jag försöker föreställa mig den där av staten anställda läraren, i ett klassrum med invandrarelever, och mina associationer går ganska oavkortat till den här briljanta Hipp Hipp-sketchen:
Kanske är det så hon tänker sig att det ska uföras? Kalas, isåfall kommer jag också till lektionen. Jag kan också behöva jobba på min svenskhet.
Det här inlägget kan vara det mest underhållande jag läst på mycket länge. Favoritcitat:
"Jag tycker att någon person (någon som staten anställer) borde utbilda dom och säga ”att i Sverige så har vi respekt mot alla typer av människor, kvinnor, män och barn, här är det inte okej att bråka slåss och sno” och ja, förklara hur Sverige fungerar."
Paow - Jimmie Åkessons nya ungdomsrepresentant?
Jag försöker föreställa mig den där av staten anställda läraren, i ett klassrum med invandrarelever, och mina associationer går ganska oavkortat till den här briljanta Hipp Hipp-sketchen:
Kanske är det så hon tänker sig att det ska uföras? Kalas, isåfall kommer jag också till lektionen. Jag kan också behöva jobba på min svenskhet.
347
FÖRBJUDNA FÖRSTRÖELSER FÖRNÖJER
Ni vet när man sitter i något slags viktigt möte (för det gör jag ju skitofta), eller på världens tråkigaste föreläsning, och liksom verkligen INTE INTE INTE INTE får skratta. Tramsfria zoner. Då spricker man av skratt. Då är allting så sjukt roligt. Snoppen med solglasögon, glad mun och spermasprutande huvud som klasskamraten klottrade på ens kollegieblock är fruktansvärt skrattretande. Man biter sig i läppen, flämtar, dör. Fast man borde hålla käften och skärpa sig. Hur svårt kan det vara egentligen? Men allt man inte får, blir så mycket roligare bara just därför att man inte borde.
Det är godare att äta godis på vardagar, det är skönare att röka när man slutat, det är mer trivsamt att kolla på TV när man egentligen tänkte gå ut och springa, det är mycket mer upphetsande att hångla med någon man kanske inte borde hångla med och ölen smakar aldrig så gott som när man borde vara hemma och plugga.
I fredags borde jag inte druckit vin med mina vänner. Jag borde istället börjat skriva på min hemtenta, den som ska vara 8 sidor lång, innehålla 3000 ord och vara inlämnad på fredag klockan 12. Men det var ju helgstart. I lördags borde jag inte ha sovit bort hela dagen. Jag borde istället börjat skriva på min hemtenta, den som ska ge en grundlig beskrivning av torra, överpretantiösa gubbjävlars teorier om kulturanalyser. Men det var ju lördag och jag var astrött. Det var så mycket roligare att spela Tetris med Brendan och gå på syrrans 25-årsfest. Denna söndagen borde jag ha gått upp i tid och börjat skriva på min hemtenta. Men aldrig har det känts bättre att sova till sen eftermiddag, och åka hem till mamma och pappa. Aldrig har pappas hemlagade mat smakat bättre. Aldrig har det varit mysigare att titta på TV med mina föräldrar. När man borde göra annat, förstärker skuldkänslorna njutningen.
Så nu sitter jag här, utan att ha skrivit ett ord på den där tentan, och aldrig har det känts såhär trevligt att uppdatera bloggen halv två på natten.
Jag måste skriva minst tre sidor om dagen nu, fram tills torsdag. Det skulle inte vara ett större problem egentligen, om jag hade vetat vad fan det är jag läser om. Man kan skriva kurslitteratur, och man kan ÖVERskriva kurslitteratur. Prettoattityden haglar mellan raderna. Jag undrar, ville de att någon skulle förstå vad de menar eller fattar de ens själva vad de pratar om? De tar ju för fan i så att deras kulturanalhål spricker.
Det enda jag kan tänka på nu är egentligen helgen. Då, där borta, ljuset i tunneln, när jag är färdig. För jag kommer att göra det. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma igång bara. Det är så många förbjudna sovmorgonar, långa frukostar och facebookbesök som liksom står i vägen för starten.
Jag tycker inte om att känna mig mindre smart. Jag är smart. Jag kan läsa och förstå prettotexter, men jag tycker inte att det är roligt. Alls. Såhär känns det: Alla andra i min klass tycker att det här är en baggis-uppgift. De kommer skriva den här hemtentan på en dag. De har arty pottfrisyr, refererar till marxismen, har stora glasögon och är jättemedvetna. Och blir nominerade till priser på Nöjesguidengala. Jag referar till Hannah Montana och min största pik i min skrivar-karriär var när jag vann första pris i skolbibliotekets juldikt-tävling 1995. Jag hade skrivit någon fint om julen på varje bokstav i ordet julafton:
J ag och mina syskon väntar spänt
U tanför lyser snön och lyktan är tänd
L illebror skrattar
A ....
ja, ni fattar. Bibliotikarien Karin, men illgrön axelvaddskavaj och inbakad fläta, läste upp min dikt inför hela klassen. Jag var sjukt nöjd. Priset var: äran!
Den här gången kommer ingen lärare att läsa upp min ordbajsande hemtenta inför hela klassen, och när jag är klar med helvetet kommer jag varken ha någon heder eller ära kvar i kroppen.
När vår lärare frågade om någon hade något att tillägga efter att han introducerat hemtentan utbrast jag ironiskt:
- JIPPI!! VILKEN FANTASTISK VECKA VI HAR FRAMFÖR OSS!
Ingen skrattade. De tog sina medvetna kulturhjärnor och gick.
Ni vet när man sitter i något slags viktigt möte (för det gör jag ju skitofta), eller på världens tråkigaste föreläsning, och liksom verkligen INTE INTE INTE INTE får skratta. Tramsfria zoner. Då spricker man av skratt. Då är allting så sjukt roligt. Snoppen med solglasögon, glad mun och spermasprutande huvud som klasskamraten klottrade på ens kollegieblock är fruktansvärt skrattretande. Man biter sig i läppen, flämtar, dör. Fast man borde hålla käften och skärpa sig. Hur svårt kan det vara egentligen? Men allt man inte får, blir så mycket roligare bara just därför att man inte borde.
Det är godare att äta godis på vardagar, det är skönare att röka när man slutat, det är mer trivsamt att kolla på TV när man egentligen tänkte gå ut och springa, det är mycket mer upphetsande att hångla med någon man kanske inte borde hångla med och ölen smakar aldrig så gott som när man borde vara hemma och plugga.
I fredags borde jag inte druckit vin med mina vänner. Jag borde istället börjat skriva på min hemtenta, den som ska vara 8 sidor lång, innehålla 3000 ord och vara inlämnad på fredag klockan 12. Men det var ju helgstart. I lördags borde jag inte ha sovit bort hela dagen. Jag borde istället börjat skriva på min hemtenta, den som ska ge en grundlig beskrivning av torra, överpretantiösa gubbjävlars teorier om kulturanalyser. Men det var ju lördag och jag var astrött. Det var så mycket roligare att spela Tetris med Brendan och gå på syrrans 25-årsfest. Denna söndagen borde jag ha gått upp i tid och börjat skriva på min hemtenta. Men aldrig har det känts bättre att sova till sen eftermiddag, och åka hem till mamma och pappa. Aldrig har pappas hemlagade mat smakat bättre. Aldrig har det varit mysigare att titta på TV med mina föräldrar. När man borde göra annat, förstärker skuldkänslorna njutningen.
Så nu sitter jag här, utan att ha skrivit ett ord på den där tentan, och aldrig har det känts såhär trevligt att uppdatera bloggen halv två på natten.
Jag måste skriva minst tre sidor om dagen nu, fram tills torsdag. Det skulle inte vara ett större problem egentligen, om jag hade vetat vad fan det är jag läser om. Man kan skriva kurslitteratur, och man kan ÖVERskriva kurslitteratur. Prettoattityden haglar mellan raderna. Jag undrar, ville de att någon skulle förstå vad de menar eller fattar de ens själva vad de pratar om? De tar ju för fan i så att deras kulturanalhål spricker.
Det enda jag kan tänka på nu är egentligen helgen. Då, där borta, ljuset i tunneln, när jag är färdig. För jag kommer att göra det. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma igång bara. Det är så många förbjudna sovmorgonar, långa frukostar och facebookbesök som liksom står i vägen för starten.
Jag tycker inte om att känna mig mindre smart. Jag är smart. Jag kan läsa och förstå prettotexter, men jag tycker inte att det är roligt. Alls. Såhär känns det: Alla andra i min klass tycker att det här är en baggis-uppgift. De kommer skriva den här hemtentan på en dag. De har arty pottfrisyr, refererar till marxismen, har stora glasögon och är jättemedvetna. Och blir nominerade till priser på Nöjesguidengala. Jag referar till Hannah Montana och min största pik i min skrivar-karriär var när jag vann första pris i skolbibliotekets juldikt-tävling 1995. Jag hade skrivit någon fint om julen på varje bokstav i ordet julafton:
J ag och mina syskon väntar spänt
U tanför lyser snön och lyktan är tänd
L illebror skrattar
A ....
ja, ni fattar. Bibliotikarien Karin, men illgrön axelvaddskavaj och inbakad fläta, läste upp min dikt inför hela klassen. Jag var sjukt nöjd. Priset var: äran!
Den här gången kommer ingen lärare att läsa upp min ordbajsande hemtenta inför hela klassen, och när jag är klar med helvetet kommer jag varken ha någon heder eller ära kvar i kroppen.
När vår lärare frågade om någon hade något att tillägga efter att han introducerat hemtentan utbrast jag ironiskt:
- JIPPI!! VILKEN FANTASTISK VECKA VI HAR FRAMFÖR OSS!
Ingen skrattade. De tog sina medvetna kulturhjärnor och gick.
346
MÄNNISKOREKLAM
- produktplacering av en person
Märk väl bruden i bakgrundens avundsjuka blick;
"Shit, vilken häftig kille, känner hon honom?"
Det här är Emil. Han har kommit hem från London nu, och det är himla tur. Jag tycker väldigt mycket om den här killen. Inte bara gör han fantastisk musik, han är också magnifik på många andra sätt.
Några av Emils bästa egenskaper:
x När han blir intresserad av eller peppad på något, så blir han det med en sådan innerlig passion att det är nästintill omöjligt att inte ryckas med.
x Han kan spela nästan alla stränginstrument (vi snackar om killen som tog tåget upp till Sthlm för att köpa en sitar och som redan en vecka därpå hade lärt sig bemästra instrumentet)
x En gång på en fest på gymnasiet, tog han på sig en stickad, tjock och glittrig tröja och sa "Det är min partytröja."
Alla borde ha lite Emil i sitt liv.
- produktplacering av en person
Märk väl bruden i bakgrundens avundsjuka blick;
"Shit, vilken häftig kille, känner hon honom?"
Det här är Emil. Han har kommit hem från London nu, och det är himla tur. Jag tycker väldigt mycket om den här killen. Inte bara gör han fantastisk musik, han är också magnifik på många andra sätt.
Några av Emils bästa egenskaper:
x När han blir intresserad av eller peppad på något, så blir han det med en sådan innerlig passion att det är nästintill omöjligt att inte ryckas med.
x Han kan spela nästan alla stränginstrument (vi snackar om killen som tog tåget upp till Sthlm för att köpa en sitar och som redan en vecka därpå hade lärt sig bemästra instrumentet)
x En gång på en fest på gymnasiet, tog han på sig en stickad, tjock och glittrig tröja och sa "Det är min partytröja."
Alla borde ha lite Emil i sitt liv.
345
Bruce, lille vän. Två månader har gått nu, utan ditt spinnande. Undrar vart du tog vägen? Ryktet säger att en kvinna i grannhuset går omkring och bär på dig utomhus, men jag har inte sett till varken dig eller någon crazy cat-lady. Men kanske är det så, och isåfall så tar hon väl antagligen tusen gånger bättre hand om dig än vad jag gjorde. Jag hoppas du har det bra. Men jag saknar dig. Kom tillbaka till våren, okej?
344
Fråga mig inte varför, men jag har spenderat mitt nattsuddande på att titta på flera avsnitt av "Landet brunsås" på SVT Play. Betyg: Sådär. Välbekant koncept, ni vet, det ska vara sådär lite omedvetet medvetet. Ett skönt program. Erik Haag snackar lite avslappnat och vilset, stundtals på svengelska ("You know when we have the fredagsmys we äter tacos"), som en svenne lost in finkultur, och Schyffert drar sina jättespontana men skarpa och ironiska metaforer som är sådär roligt långsökta men ändå stämmer. Men den där Lotta blev man ju lite kär i. Säker, kunnig, bestämd, men charmig.
Imorgon ska jag försöka gå in i en underbar hemtentadimma (läs ångest), som kommer att sträcka sig en vecka framåt. Detta kommer antingen resultera i att jag inte uppdaterar min blogg överhuvudtaget, eller i att jag gör det lite för mycket på grund av ångestflykt. Vi får se, det beror på hur pigg jag är på att analysera tråkiga gubbars kulturanalyser. Åtta sidor ska jag tydligen författa. Min överläpp lär vara sönderfrätt av frenetiskt snusande i slutet av nästa vecka. Jippiiii.
Imorgon ska jag försöka gå in i en underbar hemtentadimma (läs ångest), som kommer att sträcka sig en vecka framåt. Detta kommer antingen resultera i att jag inte uppdaterar min blogg överhuvudtaget, eller i att jag gör det lite för mycket på grund av ångestflykt. Vi får se, det beror på hur pigg jag är på att analysera tråkiga gubbars kulturanalyser. Åtta sidor ska jag tydligen författa. Min överläpp lär vara sönderfrätt av frenetiskt snusande i slutet av nästa vecka. Jippiiii.
343
Okej, mycket har ändå hänt i världen de senaste hundra åren ur ett genusperspektiv, men i reklamvärlden står det fan stilla. Och särskilt i rakhyvelns värld. Det här är den mest skrattretande reklamen i tuben just nu. Logiken är så sjukt frånvarande, sen när blev en rakhyvel samma sak som en bil? Jag är väldigt nyfiken på om det här hade tilltalat mig om jag var man. När man promotar en manlig rakhyvel, dominerar ord som "prestanda", "resultat" och "supermegaultratjofräs", som om det vore nån slags astung båtmotor till världens största lastfartyg fullastat med dynamit, och jag känner liksom att FÖR HELVETE DET HANDLAR OM ATT RAKA BORT LITE HÅRSTRÅN FRÅN ANSIKTET.
Jaja, jag vet, det är inte så att jag har en poäng här som avslöjar något som INGEN ANNAN TÄNKT PÅ FÖRUT. Jag är bara trött på det. (Och trött på att bli tilltalad som en kvinna som helst av allt vill lukta avocado i håret och eftersträvar en silkeslen rakning).
342
MÅNDAG
Vänner.
Vi tittade på Lejonkungen.
Jag fes Brendan i ansiktet.
Bra måndag.
Övrigt:
Det här är den bästa hemsidan på hela cyberspace.
Vänner.
Vi tittade på Lejonkungen.
Jag fes Brendan i ansiktet.
Bra måndag.
Övrigt:
Det här är den bästa hemsidan på hela cyberspace.
341
Okej, en liten matematisk uträkning: Matilda+fest med kulturfolk+för många drinkbiljetter = följande incidenter och samtal:
Jag och Matilda G kraschar limousine avsedd för gänget bakom FantastiskFilmFestival.
- Så vad gör ni här? Vem känner ni?
- Eh, nämen man kan väl summera det såhär; vi är bara två sjukt jättecoola tjejer. Just precis därför sitter vi i den här limon. SKÅL OCH GRATTIS HÖRRNI, säger jag tömmer kristallglaset med gratiswhiskey.
Jag fick lite samma vibbar som när vi kraschade den där 30-årsfesten i höstas. Men de var väldigt trevliga i alla fall. Jag försökte namedroppa min kusin Fredrik Jönsson (den enda jag känner som är verksam i lundensiska filmsammanhang), men misslyckades.
Jag: "HEJ! VILL DU HA DEN HÄR DRINKEN?! JAG HITTADE DEN PÅ BORDET! GRATIS!"
Martin i The Ark: "Nej tack, men tack ändå."
Jag: "JAG BORDE NOG INTE DRICKA DEN EGENTLIGEN ALLTSÅ FÖR MIN MAMMA HAR ALLTID SAGT ATT DET KAN VARA NÅGON SOM HAR LAGT KNARK I FRÄMMANDE DRINKAR, MEN DEN ÄR VÄLDIGT GOD!"
Martin i The Ark: "Oj, jaså, men jag lovar.. jag har i alla fall inte lagt något knark i den."
Jag: "OKEJ! Haha. Ha."
Pinsam tystnad. Jag är snubblande nära att råka kläcka ur mig "Jag var på en signering med ditt band på Folk&Rock 2002, minns du det?" men min hjärna stoppar mig som tur är i sista sekund. Istället säger jag:
"JAG HETER MATILDA!"
Martin i The Ark: "Jag heter Martin, hej hej."
Jag: "Äh vafan du jag ska inte låtsas att jag inte vet vem du är alltså DITT BAND ÄR SKITBRA. Alltså du det här är ganska långsökt men alltså JAG, gick i samma klass i hela grundskolan som Matthias Schlegel, som är kusin med han den där Schlegel i ditt band.. den där trummisen. Såå.. jag typ känner dig!"
Martin i The Ark: "Okej."
Tystnad.
Jag: "OKEJ, HEJDÅ."
Tidigare under kvällen har jag deklarerat för Matilda G att "Jag är faktiskt väldigt bra på att prata med kändisar."
Mmm.
Jag: "HEJ! Vilka fina hängschlen du har!"
Jesper Rönndahl: "Tack!"
Jag: "Det här är det enda skämtet jag har att bjuda på ikväll!" (pekar på min I'm-with-stupid-tröja)
Jesper Rönndahl: "Jahaja, hehe så kul."
Jag: "VARFÖR HAR DU TVÅ ÖL?!"
Jesper Rönndahl: "Därför att det är så lång kö till baren, så jag tog två på samma gång."
Jag: "Kan inte jag FÅ DEN ENA FLASKAN DÅ?"
Jesper Rönndahl: "Den är tom tyvärr!"
Lång tystnad.
Jag: "Du, det här är det enda skämtet jag har att bjuda på ikväll!" (pekar på min I'm-with-stupid-tröja)
Jesper Rönndahl: "Haha, okej. Du sa det."
Jag: "HA EN BRA KVÄLL!"
Halva inne, verkligen. Nu är jag bara ett stenkast från min entré på den svenska komikerscenen, med paradnumret "Det här är det enda skämtet jag har att bjuda på ikväll!".
Bjöd även Nöjesguidens chefredaktör på en stående lapdance, lite för länge. Entusiasmen i hennes blick var.. frånvarande. Jag avslutade med att skaka hand och presentera mig själv.
Jag: "HEJ KAN DU SPELA SASH MED MYSTERIOUS TIMES?!"
Uptight DJ: Inget svar.
(Vaddå, den är bra!)
Under kvällen lyckades jag också tappa bort Matilda G's plånbok, få tillbaka den, bli utslängd för att vi rökte på fel ställe, bli insläppt igen, fuldansa och bli kompis med ungersk taxichaufför.
Härligt. Det blir en vit lördag ikväll.
340
EN ENASTÅENDE STUDIE I TOTAL SVENNIGHET
Ibland bara händer det. Man hittar pärlorna, före alla andra. Man surfar in på youtube, man hittar drömkanalen.
Jag vågar påstå att jag har hittat ett litet oavtäckt konstverk. Jag har suttit på dessa youtube-pärlor ett tag, inte velat hypea dem, velat ha dem för mig själv. Men nu kan jag inte hålla mig. DET ÄR BARA FÖR BRA.
Av en slump har jag hittat användaren nilserikp. Jag känner inte Nils-Erik, men efter att ha tittat på alla hans fantastiska uppladdningar, så känns det nästan så. Jag har förstått följande: Nils-Erik och hans fru Anita lever numera ett glatt och avslappnat pensionärsliv med långa utlandsvistelser och trevliga campingfester. Allt dokumenteras. Nils-Erik har lärt sig klippa film i datorn. Resultatet: En tafatt, härligt omedveten spegling av svennighet NÄR DEN ÄR SOM BÄST.
Det här är videon som startade mitt nilserikp-beroende:
Nästan åtta minuter lång men värd varenda minut! Filmen har allt:
x Anita säger "..och det ska vi fira.. med.. buller och bång."
x En spexig man med ukulele
x Människor som sjunger forcerat och opassionerat med blicken stadigt fäst vid sånghäftet
x Lustigkurren som drar fräckisar (samma man förekommer även i flera andra av nilserikp's filmer, där han drar SAMMA FRÄCKIS. Jag tror han heter Lennart. Jag har gjort research. Fräckis-Lennart.)
x Foppatofflor
x Norrländsk jakthistoria
x "Dagny, kom hit och spill.. dilledilledill"
Det här är ingen lyteskomik. Jag blir glad av Nils-Erik och Anita. De verkar ha det så bra tillsammans. Barnen har vuxit upp, nu lever de livet. La vida loca. Om man inte blir lycklig av den här videon, när Anita dansar till "I love Europe" på stranden, då är man ju bara inte mänsklig:
Åh, det finns så mycket guld i den youtubekanalen. Den har förvånansvärt lite besökare, knappt några kommentarer. Kanske är det just därför det liksom blir ännu finare. Jag vill inte se några remixes eller omklippningar av filmerna, de håller en sådan hög klass, bara så som de är.
Jag återkommer med fler favoriter, var så säker.
Ibland bara händer det. Man hittar pärlorna, före alla andra. Man surfar in på youtube, man hittar drömkanalen.
Jag vågar påstå att jag har hittat ett litet oavtäckt konstverk. Jag har suttit på dessa youtube-pärlor ett tag, inte velat hypea dem, velat ha dem för mig själv. Men nu kan jag inte hålla mig. DET ÄR BARA FÖR BRA.
Av en slump har jag hittat användaren nilserikp. Jag känner inte Nils-Erik, men efter att ha tittat på alla hans fantastiska uppladdningar, så känns det nästan så. Jag har förstått följande: Nils-Erik och hans fru Anita lever numera ett glatt och avslappnat pensionärsliv med långa utlandsvistelser och trevliga campingfester. Allt dokumenteras. Nils-Erik har lärt sig klippa film i datorn. Resultatet: En tafatt, härligt omedveten spegling av svennighet NÄR DEN ÄR SOM BÄST.
Det här är videon som startade mitt nilserikp-beroende:
Nästan åtta minuter lång men värd varenda minut! Filmen har allt:
x Anita säger "..och det ska vi fira.. med.. buller och bång."
x En spexig man med ukulele
x Människor som sjunger forcerat och opassionerat med blicken stadigt fäst vid sånghäftet
x Lustigkurren som drar fräckisar (samma man förekommer även i flera andra av nilserikp's filmer, där han drar SAMMA FRÄCKIS. Jag tror han heter Lennart. Jag har gjort research. Fräckis-Lennart.)
x Foppatofflor
x Norrländsk jakthistoria
x "Dagny, kom hit och spill.. dilledilledill"
Det här är ingen lyteskomik. Jag blir glad av Nils-Erik och Anita. De verkar ha det så bra tillsammans. Barnen har vuxit upp, nu lever de livet. La vida loca. Om man inte blir lycklig av den här videon, när Anita dansar till "I love Europe" på stranden, då är man ju bara inte mänsklig:
Åh, det finns så mycket guld i den youtubekanalen. Den har förvånansvärt lite besökare, knappt några kommentarer. Kanske är det just därför det liksom blir ännu finare. Jag vill inte se några remixes eller omklippningar av filmerna, de håller en sådan hög klass, bara så som de är.
Jag återkommer med fler favoriter, var så säker.
339
Min laptop har kraschat, den har börjat prata ett språk jag inte förstår. Den pratar om boots och inserting och gud vet vad. Min stora förhoppning är att min systers pojkväns bror Hannes ska kunna laga den imorgon. Om han gör det ska jag ge honom en årsförbrukning av valfri läsk.
- Du får givetvis betalt Hannes!
- Nej nej, du kan bara ge mig läsk, så blir jag nöjd.
Jävligt fair deal om man jämför med den hutlösa summa som elektronikbutiken brukar kräva av mig. Håll tummarna, jag är redan pundardarrig av Internetabstinens. Prisa gud för skolans datorer.
- Du får givetvis betalt Hannes!
- Nej nej, du kan bara ge mig läsk, så blir jag nöjd.
Jävligt fair deal om man jämför med den hutlösa summa som elektronikbutiken brukar kräva av mig. Håll tummarna, jag är redan pundardarrig av Internetabstinens. Prisa gud för skolans datorer.
338
SPONTANSÖNDAG
Ikväll gjorde jag något jag borde göra oftare. Gick på bio själv. Upplevelsen blir på något sätt så mycket starkare när man får gå ut ur salongen själv och själv vandra med tankarna efteråt.
Jag valde Precious.
Min recension:
Starkaste storyn på mycket länge.
Fett bra soundtrack.
Otroliga skådespelarinsatser.
Paula Patton är den vackraste filmflatan jag någonsin skådat.
Jag grät. Flera gånger.
SE DEN.
Ikväll gjorde jag något jag borde göra oftare. Gick på bio själv. Upplevelsen blir på något sätt så mycket starkare när man får gå ut ur salongen själv och själv vandra med tankarna efteråt.
Jag valde Precious.
Min recension:
Starkaste storyn på mycket länge.
Fett bra soundtrack.
Otroliga skådespelarinsatser.
Paula Patton är den vackraste filmflatan jag någonsin skådat.
Jag grät. Flera gånger.
SE DEN.
337
Jag skulle inte gå så långt som att kalla den här bloggen impopulär. Nej. Men.. lite mer fräs i besöksstatistiken hade inte skadat.
Jag har kommit till insikt med saker och ting. Jag har insett att mitt eviga skrivande om framtidsångest och bakisdekadens visst tilltalar en publik, men en ytterst smal sådan. Jag måste expandera, vidga vyerna! Jag har insett att de riktiga vinnarna i den här gudsförgätna bloggvärlden inte är ironiska svenssonbrudar som jag, nej, det är dem, folket med timida fotoposer och glittriga gina tricot-västar. Med systemkameror och vintage-tips. Jag pratar förståss om modebloggarna. DE TAR VÅRA POJKVÄNNER OCH STJÄL VÅRA JOBB. Och jag tror att det enda sättet att försonas med detta faktum är att bli en av dem.
Jag har efter noga studerande..
Det är inte tjejen på bilden som heter Matilda
Berggren.
.. och iaktagande, förstått att det nog inte är en jättesvår batalj. Bara att sätta på självutlösaren, posera obekvämt (gärna med ena handen i någon slags retard-position), se lite kissnödig ut, sätta på sig någon udda accessoar och HYPA DEN!
Nu kör vi.
DAGENS OUTFIT
Köpte en sjukt cute gryta på IKEA i onsdags. Idag är det lördag och då är den självklart en del av min partyoutfit!
Grytan - stilren, solid, rostfritt stål. Snart på ett Stureplansdansgolv nära dig. Glöm inte var du hörde det först!
Jag har kommit till insikt med saker och ting. Jag har insett att mitt eviga skrivande om framtidsångest och bakisdekadens visst tilltalar en publik, men en ytterst smal sådan. Jag måste expandera, vidga vyerna! Jag har insett att de riktiga vinnarna i den här gudsförgätna bloggvärlden inte är ironiska svenssonbrudar som jag, nej, det är dem, folket med timida fotoposer och glittriga gina tricot-västar. Med systemkameror och vintage-tips. Jag pratar förståss om modebloggarna. DE TAR VÅRA POJKVÄNNER OCH STJÄL VÅRA JOBB. Och jag tror att det enda sättet att försonas med detta faktum är att bli en av dem.
Jag har efter noga studerande..
Det är inte tjejen på bilden som heter Matilda
Berggren.
.. och iaktagande, förstått att det nog inte är en jättesvår batalj. Bara att sätta på självutlösaren, posera obekvämt (gärna med ena handen i någon slags retard-position), se lite kissnödig ut, sätta på sig någon udda accessoar och HYPA DEN!
Nu kör vi.
DAGENS OUTFIT
Köpte en sjukt cute gryta på IKEA i onsdags. Idag är det lördag och då är den självklart en del av min partyoutfit!
Grytan - stilren, solid, rostfritt stål. Snart på ett Stureplansdansgolv nära dig. Glöm inte var du hörde det först!
336
TERAPITORSDAG
Igår arrangerade jag och Matilda den antagligen sista dagbokskvällen, hemma hos mig. Det var fint. Pressen var där till och med (kvällen blir ett fint reportage i Lundagård i april). Jag läste mina deppigaste texter från efterstudenten-tiden, och tänkte "Allt blev ändå bra. Nu är det bra."
Det har varit en fin dag idag so far, med solen genom persiennerna, och Matilda och Family Guy och pizza. Det blir en fin kväll. Det blir en fin helg. Det blir en förträfflig vår. NU ÄR ALLT BRA.
Igår arrangerade jag och Matilda den antagligen sista dagbokskvällen, hemma hos mig. Det var fint. Pressen var där till och med (kvällen blir ett fint reportage i Lundagård i april). Jag läste mina deppigaste texter från efterstudenten-tiden, och tänkte "Allt blev ändå bra. Nu är det bra."
Det har varit en fin dag idag so far, med solen genom persiennerna, och Matilda och Family Guy och pizza. Det blir en fin kväll. Det blir en fin helg. Det blir en förträfflig vår. NU ÄR ALLT BRA.
335
Jag redigerade bortglömda mobilfilmer hela kvällen igår.
RESULTATET:
Lite som en försenad årsummering 08-09. Enjoy.
RESULTATET:
Lite som en försenad årsummering 08-09. Enjoy.
