All form av pepp och motivation mottages med varm hand!!

Åååh, random människor som filmar sig själva och sedan aldrig suddas ut från Internet. Prisa Gud för detta fenomen!

Favvizzar:

Fantastisk premiärkväll för klubben igår, bortsett från att sladdarna började glappa när jag var på topp, och precis i all min panik då jag försöker fixa skiten så kommer en kille fram och ba "Ursäkta.. du, lite snyggare övergångar tack!" och liksom leeeeer så jävla förnöjsamt samtidigt som han säger det. Samma kille har en annan gång helt oresonligt kallat mig värdelös för att jag inte spelade nåt metalindiewhateverband, och en annan gång pikat mig för att jag köper second hand i affärer där "pengarna går till tjocka gubbar" när han själv glider omkring i adidas-outfits. Jävla nolla med mindervärdeskomplex! Om han kommer och kör den där vidriga lilla gumman-attityden med mig en gång till utlovas ett fett nackskott! Eller okej, jag jobbar inte med våld.. men verbal misshandel har jag inga problem med. (URSÄKTA att det den här bloggen plötsligt blev Kissies blogg men vafan) Du, hoppas du läser det här: Du är ful, dryg, äcklig och grabbigheten personifierad. Jag gillar inte dig.. inte alls! FUCKYOUFUCKYOU. Jävla kille.

Annars helt jävla AWESOME kväll! (Jag fick faktiskt en servett med ett hjärta på och en handpuss också!) Snart tar vi över Malmö också! Jeeete coolt.

Det är lite svårt med den här bloggen nu. Jag mår liksom.. för bra! Bloggen har ofta och mestadels varit min kanal för att rensa skiten i min hjärna. En plats där jag kunde få det bekräftat att inte bara jag kände som jag ofta gjorde. Framtidsångest och rädslan för att misslyckas. Jag bestämde mig liksom för att det skulle bort. Att jag helt enkelt skulle sluta tänka så jävla mycket och bara göra. En egentligen ganska enkel kod som bara tog några år att knäcka. Men bra blev det.

Jag har världens bästa jobb, på lördag har min och Calles klubb Dirty Dirty Dancing premiär på Smålands Nation (KOM!!!!), och jag har en fryspizza i ugnen. Bara en sån sak!

Hamnade i trans med kylskåpspoesin ikväll. Hade glömt hur meditativ sysselsättning det faktiskt är. Ja, kylskåpspoesi är sjukt svennigt, men vem sa att svennigt behöver betyda tråkigt? Att bemästra kylskåpspoesi är en konst. När jag och Nour precis hade flyttat till Sthlm kunde vi ibland sitta i flera timmar. Det tråkigaste är ju folk som pusslar ihop kryptiska nonsensmeningar som typ:
"Äng i sol
fjäder skiner
glad"

Man ba "Eh va?" Nä. Lite finess och budskap ska det va.

Jag känner det mer än någonsin nu. Suget. Begäret. Längtan. Det var så längesen nu, för längesen, fan det har gått en hel vår och en hel sommar sedan sist, och ja, jag skäms lite för det. Det är väl inget jag skyltar med precis. Jag känner det i hela kroppen, det måste hända snart. Jag känner frustrationen, avsaknaden av det. Minsta antydan, minsta pik eller samtalsämne om det får det att vattnas på ett ytterst skamligt sätt både i min mun och hjärna. Jag vill. Måste. Åtrån har aldrig varit starkare. Kan inte vänta längre.

Det är sannerligen dags att köpa nya sneakers.

Kandidater:

Nike Wmns Dunk High

Klassiska Reebok Pump

Adidas Metro Attitude

(fast jag vill ha låga, antagligen omöjligt att få tag på)

Nike Air Alpha Force II

ÅRETS SKÄMT





Ja alltså. Ibland.. ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Ibland tar man kanske lite förhastade beslut.
I torsdags ringde City mig och undrade om jag var singel. "Jo, det.. är jag väl."
- Okej, jo jag tänkte att du som är lite utav ett lokalt ansikte kunde tipsa om var man hittar singlarna i Malmö och Lund.

Min spontana magkänsla var typ.. nej. För det första har jag ingen aning om var singlarna hänger, finns det sådana ställen? Om jag visste var hade jag antagligen inte gått dit, det verkar läskigt. För det andra kände jag inte riktigt för att figurera som Matilda - SINGELTJEJEN.

Men så tänkte jag lite (eller inte alls?). "Äh, det blir kanske kul. Vafan. What the heck. För all del."
Jag påpekade att jag absolut inte definierar mig själv som singel, utan som Matilda. Att jag inte ville få någon slags expert-titel i tidningen. Att mitt största fokus i livet inte är just att vara två, att det inte behöver vara det ultimata. Kärlek kommer när den kommer.  Jag ville sända ut en positiv känsla till de som tycker att singel är lika med ångest. Tänkte att det blir väl nån liten kolumn som går folk ganska obemärkt förbi. Men så är jag ju som jag är. Börjar babbla oavbrutet utan att tänka så mycket innan.

Måndag morgon. Öppnar tidningen. SMACK - "Matilda Berggren - trivs med singellivet". Matilda Berggren - Relationsexperten. Jo tjena, mitt längsta förhållande var med Ola Andersson i mellanstadiet. Han gjorde slut på lunchrasten. Sedan dess har det mest varit hjärtekross och destruktiva förströelser. På jobbet kändes det som om City med glada singel-Matilda låg typ.. överallt. I lunchrummet, i receptionen och jag ville bara ta alla med mig in på toa och torka röven med mitt mediakåta ansikte.

Men hey. Jag bjuder på den här, och jag skyller verkligen inte på någon annan än mig själv. Nu ska relationsexperten ut och jogga och njuta av att ingen klagar på att jag inte diskat på tre dagar. Jag trivs!

Helg, bakis och för mycket fritid = videoblogg. Wow.

Yo! Nu kan man gå in på P3 Planets hemsida och lyssna på mitt reportage om familjens fjällvandring i Norge. Klicka på senaste sändningen. Gör'et!

Augusti har gått i mjukisbyxans tecken. Tog lite timeout med undantag vissa ströjobb. Det har varit deskruktivt, slappt och tidsfuckande men skönt. På måndag börjar jag jobba 9-5. Bra, jag behöver struktur. Och då blir det kanske lite mer flow i bloggen också. Så länge kan ni läsa min första krönika på Lundagårds nylanserade hemsida: