792
791
Okej nu sitter jag i bilen påväg till Kastrup med mitt pick å pack och kryckorna. De ska fan ge mig extra benutrymme, annars jävlar..
HEJ SAN FRAN OCH BRENDAN NU KOMMER JAG
Blir nog inte så mycket internetz de kommande två veckorna.
Hej svej
790
789
Nu vet ni vad jag inte behöver höra en gång till.
788
Min syster <3 Jag är så stolt över henne!!!!!
Hon räddar liv, själv sitter man bara och tramsar sig i radio.
787
Jag: Ja alltså det där med par som skaffar husdjur. Så dumt.
Bettan: Ja, vissa skaffar ju barn till och med.
Jag: Haha, men va?
Bettan: Ja, det är ju typ samma sak!
786
I fredags fick jag göra min egna spellista i programmet "Min spellista". Om ni missade det kan ni lyssna här, ca 30 dagar framöver.
785
Ibland behöver man sitta och hålla käften ett tag ensam i sitt kök. Tick tack säger klockan på min vägg. Fuck fuck säger kaoset i mitt huvud. Det har varit en jobbig vecka. Jag vet inte riktigt hur allt blir nu. Hur länge ska jag gå runt med kryckor? Måste jag sjukskriva mig? (vill inte!!) Hur länge ska jag ha ont? Hur ska det gå i USA? Kommer jag alltid ha problem med det här nu? Allt är en gåta fram tills onsdag då jag träffar min sjukgymnast.
784
Ja, jag är senast i världen. Men jag tror jag blev kär i den här låten på riktigt alldeles nu.
Det här ska fan inte bli nån jävla knäblogg men om ni nu undrar: mitt korsband har rykt åt helvete. Sjukgymnastisk i sex månader har jag att se fram emot. Kanske operation.
Men jag tänker såhär: mitt liv är gött ändå.
Ett smärre psykbryt då och då har ju ingen dött av.
Jag måste få skejta det här året.
Det är mest det jag tänker på.
Jag ska. Jag kan.
783
something is really fucked up med mitt knä. Hela benet liksom vrider sig när jag försöker gå. Känns ju lägligt såhär en vecka innan jag ska till USA.
Ska til ortoped idag.
FML
782
Minuter innan den ograciösa olyckan.
Hey här kommer en "typiskt Matilda"-story: fredagkväll, står i världens längsta kö, men kommer slutligen in på Tomboy på Moriskan, JÄVULSKT PEPPAD. Hinner beställa en öl innan jag dansar in i en tjej så att hon ramlar, och jag får så dåligt samvete så att jag tänker "MEN OM JAG LYFTER HENNE!? BALL GREJ!" (har av outgrundlig anledning en thing för att lyfta folk på fyllan). Lyftet blev allt annat än Dirty Dancing. Hon ramlade över hela mig, och det knakade till som faen i mitt knä. Började kallsvettas, det svartnade för ögonen. ÄR DET GUD SOM STRAFFAR MIG FÖR ATT JAG LIGGER MED EVA ISTÄLLET FÖR ADAM? Kanske. Anyway, jävla antiklimax.
Svimfärdig och med haltande ben flydde jag i panik in i baksätet på Bassars taxibil, älskade Bassar som skjutsade mig hem i ilfart. "Betala nästa gång, allt för dig hjärtat!"
Detta var helgen som skulle varit fullspäckad av nöjen, och tid för att koppla av. Istället vaknar jag klockan åtta efter att ha sovit i intervaller i några timmar, och känner en enorm smärta i hela benet. Kan. Inte. Röra. Det. Går upp. Kan inte gå. Ringer mamma och bölar. "Mamma, hjälp mig!"
Har legat hela dagen med svullet ben hemma hos farsan och morsan och funderat på om min mor inte födde mig genom röven, eftersom jag blev ett sådant klantarsle.
Det är liksom inte första gången det här händer. Minns en fotbollscup i Göteborg när jag var 12. Vad gör jag första dagen? Stukar foten. Inte på fotbollsplanen. Mellan två stenar. Kunde inte spela på hela veckan.Också var det ju den här gången. Och den gången då jag otaliga gånger gled ner för ett trappräcke på ett uteställe, tills jag slutligen vrickade benet. Också det där oförklarliga blåmärket. Också vidare, också vidare.
Men inget verkar i alla fall vara brutet, kan röra och stötta mig på benet, det gör ont, men jag kan.
But still. Kul helg.
Jag kräver sympati.
781
Krönika publicerad i City 2012-01-12:
har vi. Typ skitmånga gånger.
Jag tror jag råkade göra det igen häromdagen.
- Hej! Matilda, eller vänta… har vi hälsat innan?
- Ja. Det har vi.
Hon sa det inte med en aggressiv ton. Snarare uppgiven. Hon är en vän till en vän, som jag antagligen introducerat mig själv för så pass många gånger att hon börjat misstänka att jag är senildement. Misstankarna är befogade, även jag börjar bli orolig över mitt minnestillstånd. I alla fall när det kommer till namn och ansikten.
För min väns vän är inte den enda jag presenterat mig för både en, två, tre eller fyra gånger. Linus till exempel, skakade jag hand med så många gånger att han började testa mig och byta namn vid de olika tillfällena. Än mer förvirrande var det när jag hade två tvillingar som klasskamrater på gymnasiet – i trean hade jag fortfarande inte koll på vem som var vem.
Det är ju inte allt för ovanligt att man hör någon hävda att de är ”ansiktsblinda” eller ”namnhandikappade”. Men jag undrar, finns det någon där ute som jag, som har drabbats av båda diagnoserna? Jag känner mig ensam, rädd och missförstådd. Och otrevlig och ignorant. Vilket jag inte är. Men det är så det får mig att framstå. Värst är det när jag exempelvis på en fest haft en längre, intressant konversation med någon, för att sedan inse att jag inte har en aning om vad personen heter. Lägg till alkohol på det, go figure.
Jag önskar innerligt och ofta att jag var en av dem som hälsar, och sedan efter att inte setts på flera månader, ändå kan tilltala den andra vid namn vid ett plötsligt möte på stan. Det är sorgligt, men för att jag ska lyckas med detta krävs för det mesta följande: 1. Jag har personen på Facebook, och kan på så vis koppla profil med IRL-ansikte. 2. Personen har pratat om något FRUKTANSVÄRT intressant sist vi sågs (dock ingen garanti för att jag ska minnas personens namn)
Jag är hopplös. Jag skäms. Till alla er jag hälsat på för hundrade gången: detta är en offentlig ursäkt. Det är inte er det är fel på, det är mig.
780
779
Man vet att det är läggdags när man hamnar på den här delen av youtube.
778
777
Bakfyllan efter denna torsdagsfest = ej nådig. Flashbacks av dans i BH till
"I want to break free". Festdeltagare som hakade på: cirka noll.
Christin, du är så fin.
Lasse!
Sthlmstips #1: "Antikt - gammalt och nytt", Mäster Samuelsgatan 11.
Sthlmstips #2: Vurma.
Utan tvekan bästa skoköpet hittills i år. Vågar inte ens tänka på den
stundande USA-resan, I'm gonna get CRAAAAZYYYYYYYYY. Förresten:
Lil Wayne har de här pjucksen. Bara en sån sak.
Matilda <3 Min räddare i nöden i mitt planlösa liv: "eeeh nej men jag ba
drar till Stockholm vet inte vart jag ska sova men det löööser sig!" Och
det gjorde det.
Felicia!
Franz!
Lördagsnatt, tjuvkika på kortspelande, rökande grannar i huset på andra
sidan. Känna sig psycho men artsy fartsy på samma gång.
GOTT
Hejdå.
Man kan för övrigt följa mig på Instagram även om man inte har ajfån, där jag har det otroligt fantasifulla nicknamet "bajshuve".
776
775
774
Recept på intervju med bra förutsättningar:
Ett intressant och viktigt ämne
Två smarta gäster
Lägg till Malou von Sivers och allt går åt helvete. Kakan bränns, grädden blir till smör.
Jag har inte en enda journalistutbildning i bakfickan men anser mig ändå kunna ge Malou tre handfasta, användbara tips:
Research
Öppna frågor
Engagemang
"Det är väl mest killar som kastar sig över dataspelen?" Så himla bra fråga!
"Lisbeth Salander, hon finns inte eller?" Nä, men ta reda på det innan du frågar! GOOGLE.COM - skitbra hemsida!
Zandra Lundberg, som jag tycker är en fantastisk skribent, får cirka noll utrymme. Hon är uppenbarligen där för att prata om Lisbeth Salander - filmkaraktären. Något som Malou verkar ha missat helt.
"Dom som vi ska få se nu.. alla dom här.. Lara Craft och sånna där" Eh ja, precis.
"Kan du berätta lite om Lisbeth Salander?" NÄMEN GÖR INTE DET AVBRYT DEN DU FRÅGADE OCH BÖRJA PRATA SJÄLV ISTÄLLET, SVARA SJÄLV PÅ FRÅGAN, GÖR DET
"Vad är det för spel nu som vi ska prata om som.. eh, vänder sig till tjejer?" *pekar på brädspel* Okej, inte ett enda rätt där nej. Spel som vänder sig till tjejer.. alltså. ÅH jag orkar inte ens kommentera.
Ja vafan, titta själva. Det är så jävla plågsamt och se.
773
Först tog jag en massa posebilder på mig själv så att jag blev sen till att möta upp Viktor och Bettan men det vill du ju inte se, eller jaha det ville du jaha jaja sluta tjata då, här är dom:
Sen blev det fest i rökig ungkarlslya:
Också ut i natten och mot Malmö:
Hilda flashade
Grand Hotel!
Dans, öl, svett, skratt och vänner och bekanta på Kontrapunkt:
Jag dör mammacravingdöden (eller ja, mostercravingdöden i alla fall) varje gång jag ser en göllig bebis, var bara tvungen att fota denna bedårande lilla tösen som vilade på en dansande mammas axel:
Följande händelse kan ses ur två olika synvinklar, beroende på vilken hjärna man besöker under konversationen.
Min version:
Matilda: ÅH VILKEN GULLIG BEBIS DU HAR!
Mamma: Tack!
Matilda: Så söt. Får jag hålla?
Mamma: Vi ska gå hem nu, men gott nytt år!
Matilda: Detsamma! ("Men hallå, bitch!")
Mammans version:
Flåsande spritkvinna: ÅHHH VILKEN GHHHULLIG BHEBISCH DU HAR!!
Mamma: Tack!
Flåsande spritkvinna: SÅ SHÖÖT DIN BHHEBISH E! *klappar huvet frenetiskt*
Mamma: Eh, tack! ("Okeej, nu räcker det")
Flåsande spritkvinna: FÅR MAN HHHHÅLLA DEEN?! ÅÅÅÅH
Mamma: Eh.. vi.. måste gå nu! Men gott nytt år! ("Bäst jag går NU innan hon kräks på mitt barn")
Ponerad version ifall den flåsande spritkvinnan hade fått hålla bebisen:
Flåsande spritkvinna: HEJ BEBISEN GOTT NYTT ÅR LILLA VÄNNEN!! *håller upp barnet i luften*
Mamma: Eh, ja nu är det nog bra tror ja..
Flåsande spritkvinna: HEHEH DET E LEJONKUNGEN!! ZIMBAAAAAAA! *tappar barnet i golvet* *barn dör*
Bra att hon gick med andra ord.
Och efter lite fyllekonfererande vid halv-femsnåret kom jag och Bettan fram till att det var dags att ta en taxi, vars en McDonaldsmeny och åka hem och dansa till Tina Turner och Celine Dion till gryningen.
Också kändes det lite såhär i morse:
Vilken tur då att Bettan sov i andra sängänden och att Hilda levererade bästa frukosten:
Också Bevvan-maraton hela dagen i vanlig ordning. Snyggast i serien just nu: Susan.
Gott nytt slut, gott ny början, gott nytt år.
