matildaberggrens.blogg.se

Klicka på bilden för att ta reda på hur jag inledde min födelsedag denna
morgon. (Fyfan, jag mognar aldrig)

På bilden ovan har jag precis fyllt 25. Lite efter tolvslaget. Yes, det är den 31 mars, och nu kan jag inte slingra mig längre. Tjugofem is here. Och det är faktiskt bara fantastiskt. Småkrämpor och hjärnspöken hit och dit, jag mår bättre än på länge.

Jag ska klippa mitt hår, starta företag och fortsätta tro på mig själv. Y lagar frukost i mitt kök just nu och ikväll får jag fira med alla dessa fina människor jag samlat på mig i mitt liv. Snyft snyft, jaja, ni vet, sån är jag. Please, jag ber er ge mig rätten till att skriva: ÅH LIVET!

Det här är mitt anthem just nu.

I förra veckan fick jag en hantel slungad på kindbenet. Sedan blev jag och min träningskompis Anna totalt utstirrade från topp till tå i flera minuter av en kille som hade ätit jävligt mycket glosoppa. Obehagligt! Där och då förstod jag varför vissa tjejer väljer tjejgymmet. Att ta sig igenom hantelplatån en måndag kl 19 är som att duckande korsa ett battlefield av testoreron och hänsynslösa svingande, stönande selfloving män.

Klart man får stöna högt på gymmet, men ibland undrar jag om de verkligen behöver det eller om de mest vill att folk ska titta på dem. Idag snodde någon min ena vikt på skivstången när jag var iväg i fem sekunder för att hämta en klämma. Det var fan droppen.

Det här är min payback:

Ingen har väl en kristallklar hjärna. Alla har vi våra dammråttor som fuckar med huvet. Här är de som ger mig plötsliga hostattacker:

- Borde jag starta eget företag? Hur gör man? Kommer jag fatta vad jag håller på med? Borde kanske kolla upp det asap? Tänk om jag startar ett företag och inte kan sköta det. Jag är rädd. PANIK
- Vad fan gör jag om ett år om jag inte har ett jobb? Vill jag plugga? Nej. Men borde kanske ändå skaffa mig en utbildning? Herregud, jag är 25 och det enda jag har pluggat är en 30-poängare i radioproduktion och en mediekurs som sög rövballe.
- Finns det egentligen en annan utväg för mitt cpknä än operation? Varför kan ingen berätta för mig om jag kommer behöva opereras eller inte? Kan jag klara mig utan operation? Gör jag all den här sjukgymnastiken i onödan? Om jag ska opereras, NÄR blir det? Och när fan ska jag ha tid med sjukskrivning och gå på kryckor i typ ytterligare tre månader? Fuck det.
- Har jag för dyr hyra för bara 27 kvadrat? Uppe i nästan 4000 nu. Borde kanske flytta till nåt billigare men som ändå är lite större? Finns det? Hur gör jag? Pallar jag flytta? Det är ju ett jävla projekt. Ska jag köpa en lägenhet? Var? Malmö? Lund? Kan man ens göra det om man inte har fast jobb?
- Jag borde laga mer mat hemma. Varför gör jag inte det? Hade sparat så mycket pengar.
- Borde kanske skaffa a-kassa? Hur gör man? Kan man det om man startar företag?
- Jag vill bli förälskad. Lyckligt förälskad. Jag är 25. Jag vill lyckas ha åtminstone ett långvarigt förhållande i mitt liv. Ska det vara så svårt? BARN. Kommer jag någonsin få barn? Jag vill inte ha barn nu. Nej för i helvete. Men inte för sent heller. Mina vännner får barn. Och det är liksom inte nåt konstigt. Har passerat ung-mamma-åldern. Jag kommer bli gammal-mamma. För först måste man ju hitta nån att skaffa barnet med. Kommer ta ljusår.
- Vad fan vill jag med mitt liv överhuvudtaget? Vill jag ens jobba inom media? Ja jo ja jo. Kanske ska bli redigerare? Tv-producent? Men jag vill väl jobba med TV? Programledare? Men hallå Matilda fet chans att det kommer hända egentligen, realistiskt! Men jag har ju aldrig varit realistisk i mitt tänkande, då hade jag fortfarande jobbat på äldreboende. Allt jag vet är att jag vill få folk att skratta och må bra. Känns som en jättebra framtidsplan, verkligen. Kanske borde göra mer standup? Varför slutade jag med det? Men jag hinner ju inte! Jo du hinner om du lägger i en extra växel! MEN TÄNK OM JAG VILL HINNA ANDAS DÅ?! Men Matilda du borde verkligen sluta tänka så mycket och bara göra alla dina kreativa tankar till verklighet istället, gör det gör det gör det NUU! Känns som jag aldrig gör tillräckligt. Men tänk om jag hellre vill lägga mig i fosterställning i ett hörn och säga "låt mig va!" Kan man få betalt för det? Men det vill jag ju inte. Egentligen. Inte på heltid. Bara ibland. Jag är schizo. Jag vill bli präst eller bonde och sköta mitt i skymundan, men också sätta på mig en lustig hatt och göra grimaser inför publik. Hur fan går det ihop?

Tack nu har jag bajsat klart.
Hejdå.

_______________________________________________________


I höstas la jag upp den första bilden som ni ser här i inlägget på facebook, och tänkte jaja det är bara en slump. Men trenden fortsätter! What can I say, I'm the girl in everybodys dreams :D

 

Känns tryggt att ha en stresstutte på jobbet.
För att jämna ut risken för musarm.

Skrev en lista över allt som jag är tacksam för i mitt liv. Ja, jag fyller 25 snart. Fattas bara att jag hänger upp en jävla lapp på min hallspegel också där det står "du duger som du är". Kanske ska skaffa en tatuering med motivet "Carpe Diem" när jag ändå håller på?

När jag skickar önskelista till familjen upptäcker jag att jag tydligen önskar mig tyger, kökslampa och dörrmatta. Jaha. Kanske borde lägga till "egentid" på listan också? Blink smiley hjärta stjärna.

Och när jag denna helgen festade till klockan 5 två nätter i rad tänkte jag "det här är inte sunt, nu får jag lägga band på mig".

Whatever. Tänker inte frukta denna utveckling. Jag tänker omfamna den.

Mvh mogen, insiktsfull kvinna

Vilken deppig jävla vecka. Jag blev sjukt nedstämd av hela den här armhålehårsdebatten. Att det ens är en debatt.

Världen är sjuk. Tur att det finns människor som orkar stå emot.

Som jag tidigare nämnt så är Spåkulan min absoluta internet-guilty pleasure. Oftast när jag JÄVLIGT JÄVLIGT uttråkad eller försöker skjuta på något. Just nu: ligger i sängen och borde kolla tvätten som jag la in i maskinen IGÅR KVÄLL, borde städa, borde diska etc. Borde äta frukost. Då brukar Spåkulan alltid komma med några extremt väl valda ord, som t ex: "Hej Matilda! Låt inte alla måsten ta över ditt liv. Brygg en varm kopp te istället".

Blev väldigt besviken den här gången. Undrar vilka slags stenar den menar. Och varför? Och vart fan äger nästa stenmässa rum?

Jag tror jag går ner och tar hand om tvätten istället.

Nattsuddar. Hittar bilder från Kreta i Photo Booth. Slutsats: jag bör aldrig mer vistas ute om temperaturen är mer än 15 grader. Eller i solen alls egentligen. Minns att jag trots solskyddsfaktor en miljon ändå brände mig.. på fucking ögonlocken. Det sög.

Men minns också hur jävla bra den veckan var. Jag saknar den ofta.

Hyllar den här dagen och alla andra dagar genom att INTE gå in i ett litet, litet rum som kallas "tjejgym", för jag strävar mot ett samhälle där tjejer inte ska behöva trängas på en liten yta med en inrullad pilatesboll, lättare vikter och några få fattiga maskiner, där en obefogad rädsla för att träna på resten av gymmet (killgymmet?) frodas helt i onödan. Fuck det!!

8 mars.

Ni får välja, antingen kan ni lyssna på min krönika:



Eller läsa den:

Publicerad i City 8/3-2012

I mitt facebookflöde finns tidningen QX, som häromdagen meddelade att i senaste numret kan man läsa om ”åtta starka kvinnor”. Det fick mig att dra en djup, lång suck. Inte av lättnad, tvärtom. Av trötthet. Jag är trött på att bli kallad ”frispråkig”, och jag är trött på att få höra att jag ”är en tjej som tar för sig”.

Men framförallt är jag så jävla trött på omnämnandet ”stark”. Jag undrar så… Vad är en stark kvinna? Vad ska en kvinna ha gjort/råkat ut för/tagit sig igenom för att få titeln stark?

Ska vi söka svaret på dessa frågor i populärkulturen? Jag tvivlar på det. Christina Aguilera sjunger ”in the end I wanna thank you, cus you made me that much stronger” till mannen som bedrog henne och Britney är stronger för hennes ensamhet dödar inte henne längre. Stark utan man. I videobutiken under kategorin ”filmer om starka kvinnoöden” pryder den före detta prostituerade, sargade men hårdhudade kvinnan omslaget, som kämpar för cancersjukas rättigheter, volontärarbetar för hemlösa och trots misshandeln hon utsattes för av sin före detta man står på barrikaden och skriker ”inte utan min dotter!” Jag säger inte att den kvinnan inte är stark. Att hon inte finns. Men vad är då vi andra? Svaga, obefintliga? Klichébilden är rätt tuff att leva upp till.

Alla är vi starka. På våra egna vis. Tillsammans är vi ännu starkare. Att skapa segregerande uttryck få förunnade är bara dumt. Dessutom tycker jag omnämnandet känns mer förminskande än hyllande. ”Kolla, här är en stark kvinna, för en gångs skull”. Jag upprepar: alla är vi starka. Man behöver inte en gång ha varit svag för att förtjäna titeln stark.

Jag ser lika mycket styrka i toppchefen på det stora företaget som i städerskan som dammsuger hennes stökiga kontor. Den ensamstående morsan är lika stark som den lyckligt gifta kärnfamiljsmodern. Alla är vi starka, som vaknar varje morgon och orkar leva i en värld som fortfarande präglas av patriarkala strukturer.

Systrar, känn er styrka, ni föddes med den.

___________________________________________

Också får ni gärna sprida den om ni vill.

Om ni ska titta på något idag, så är det det här.

Försökte ta en bild. Gick ej så bra.

Hej hej. Tyckte det var lite tråkigt att helgen tog slut. Den var så förträfflig.

Idag ger jag mig själv en fryspizza. Det kan jag ha. Jag gick till gymmet och gjorde alla mina sjukgymnastikövningar helt perfekt. Hoppas min sjukgymnast läser min blogg. Klart hon gör. Gör ju alla. Alla.. hundra personer som bor i Sverige.

Ska se den här nu. Har höga förväntningar.

Sådant är läget och sådant kommer läget fortsätta att
vara.

Hej. Jag har inget att skriva egentligen. Försöker väl mest undvika och dra ut på att göra min mögiga sjukgympa. Här blir inga barn gjorda. Alls. Sov till kl 16. En ingenting-dag. Skönt.

Snart kommer Yohana. Vi kollar väl på en film på sin höjd.

Det här är kvällens artist. Enjoy.

Lesbian Heaven. Herregud. Det är allt jag har att säga.

Heheheh. Igenkänning.

Nu tar jag helg. Borde för övrigt skaffa partner/husdjur/barn/trädgård så kanske den här bloggen skulle innehålla lite fler bilder på andra saker än mig själv. Men tills dess: HEJ HEJ HÄR E JAAAAG

Ska hem och leka kärring och sova innan utgång, annars orkar en inte vettni. Man är inte tjugo längre. Ikväll ska spriten flöda!

Ja oj oj, där satt den. Yes, glöm inte det.

Annars vill jag mest säga att det här är min absoluta bästa låt just nu. Rösten! Allt.

Min lillasyster Margareta besitter många fantastiska egenskaper. Smart, rolig och kreativ. Och, hon gör helt fantastiska bakverk, som jag aldrig hade kunnat göra om jag så fick flera veckor på mig. Citerar min kusins sambo Sara "Åh vad jag blir imponerad. När jag var i din ålder gjorde jag chokladbollssmet och tog med i en plastpåse för att bjuda kompisarna. Ingen ville ha."

Se här vad hon gjort (bara lite sådär hipp som happ häpp slängt ihop):



Och alla ba "fan vad duktig du är!" men hon ba "äsch, det är en kul grej bara". Såhär kan vi ju inte ha det.

Om det är någon konditor eller bageriägare eller vad det nu heter som läser det här, anställ Margareta pronto! Ni kommer inte bli besvikna.