Matilda vad har du för humor? Jo det kan jag berätta den är exakt likadan som Sarah Silvermans.

Eftersom jag suger på att blogga. Men jag föreslår som vanligt att ni följer mig på Instagram och twitter istället, för där händer det saker. Och ja, självklart har jag skaffat Vine också. berggrenmatilda heter jag där. Det var ju själva helvete, nu får de inte uppfinna fler socialamedierappar för min hjärna sprängs av all multitasking.

 

Okej, livet, nu ere så här:

- Från och med torsdag börjar jag tillsammans med Lokatt Media producera ett gäng poddar om träning i olika former och om att orka lyfta röven från soffan. Slogan: "Palla träna!" Kommer höras i P3 i sommar, och kunna laddas ner från SR:appen. Det känns gött och ja, HURRA ändå för mig som lämnade in det här förslaget i vintras och därmed skapade ett jobb till mig själv. Jag kommer jobba arslet av mig med detta, intensivt en månad framöver, så därför blir det nog inte så mycket bloggande. Det är mitt första, riktigt stora frilansuppdrag så jag vill att det ska bli tipp topp notch. Oroa er inte, mottot för podden är att det inte får bli hurtbulle på nåt sätt. Eftersom jag inte är en hurtbulle, så kommer det inte bli det.

- Nästnästa helg åker jag till Sthlm och provfilmar för en grej. HEMLIG GREJ. No jinx etc.

- 10 maj är jag konferencier för Landskrona Pride. Heja Landskrona som gör det här säger jag!

- 14 maj är jag moderator för Nina Björk på Café Athen i Lund. Jag läser (kämpar med) hennes bok nu. Den är skitbra, bara det att jag är sämst på att läsa böcker, KANSKE PGA ALLA DESSA SOCIALAMEDIERAPPAR.

- 18 maj är jag DJ på en ny HBTQ-klubb på Mejeriet i Lund. Kom dit!

- Jag och fabulous Moa Lundqvist håller på och planerar en grej som vi hoppas kommer kunna äga rum i höst. Håll tummarna för att vi får ihop det!

 

Ja det här kanske ni skiter i men det var mest skönt för mig att få skriva ner och se framför mig.

 

Bloggen finns in my heart och rätt vad det är så kanske det händer nåt här.

 

 

Robert och Julia blev lite paffa när jag började lipa, de trodde jag blev lack för att de tvingat Yohana att göra detta. Men haha, näe. Det var bara det att hon var den sista jag trodde jag skulle få höra, plus att i love her, plus att de hade gjort ett sånt fint program plus att jag insåg att okej jag ska sluta jobba här nu plus bla bla bla och ja.. så då kom lipet.

 

Ja, det är tråkigt att lämna Ligga med P3. Ja, det är tråkigt att behöva göra det pga det däringa LAS som kommer och fångar var och varannan SR-anställd med jämna mellanrum. Ja, det är jävligt tråkigt att lämna alla fantastiska lyssnare och förtroendet vi byggt upp tillsammans. Men nu är det som det är, och jag är redo för andra mål. Jag måste liksom vara det. Embracea verkligheten. Jag ser tillbaka och är sjukt stolt över att få ha skapat Ligga med P3. Jag är nöjd med allt jag gjort i det programmet. Tack.

 

Vad jag ska göra nu? Den senaste veckan har jag bara njutit av att vara arbetsfri. Jag har inte umgåtts så här mycket med mina vänner, eller hunnit gå till gymmet så mycket som jag gjort den här veckan, på typ tre år. Jag mår bra, och tänker inte förstöra det med stress och press. Jag har några saker här och där på gång, men jag hetsar inte. Men självklart är jag fortfarande på jakt efter ett nytt jobb. (Läs mitt fantastiska CV här)

 

Oroa er inte för mig. Jag klarar mig alltid!

I torsdags råkade jag av en slump hamna på stand up-klubben Mad Comedys hemsida. Väl där såg jag en annonsbild högst upp på sidan som förbryllade mig, där man meddelade att på nästa klubb kommer följande stora namn att vara på scen: Robin Paulsson, Tobias Persson och Martin Soneby. Ja, också ett litet tillägg. I ena hörnet kunde man läsa "+kvinna". Jag blev verkligen nyfiken på vad som menades med detta (läs: blev lack), så jag tog en bild och lade ut den på min instagram och twitter:

 

Igår var det internationella kvinnodagen om nån nu missade det! (Tråkigt för den). Jag fick äran att inleda Ladyfest Göteborg med ett litet tal. Jag valde att fokusera på myten om "en riktig kvinna". Om du inte var där, läs talet här:

 

Jag föddes för tjugosex år sedan. I ett rum på Lunds kvinnoklinik lyfte en barnmorska upp min nakna, nyförlösta kropp och sa: ”det är en flicka”. Tänk om jag hade vetat då, vad det innebar. Att vara flicka. Tjej. Kvinna.

 

Jag gjorde ofta fel redan de första åren av mitt liv.

 

-       Matilda, är du här?

-       Yes box bananröv! sa jag, i samlingsringen en morgon på dagis. Då fick jag sätta mig utanför rummet på en stol och skämmas medan de andra barnen lekte en lek där inne. Det kändes orättvist, jag skämtade ju bara precis så som jag hört pojkarna göra, jättemånga gånger. Utan att bli straffade.

 

Tids nog och i takt med att jag växte upp, så skulle jag förstå. Att det finns instruktioner för hur du ska vara, om du fötts med en vagina. En roll att fylla. Och gör du inte det, var inte orolig. Det kommer någon att berätta för dig, ska du se. Det finns gott om ordningssoldater där ute, som tar den uppgiften på fullaste allvar. Som gärna berättar för dig, att du råkat hamna snett, utanför mallen. Som vill ge dig en skuff, i rätt riktning. In i den rätta kvinnorollen.

 

Jag har träffat en hel del sådana de här tjugosex åren som jag levt. Eftersom jag aldrig riktigt kunnat tränga mig in i den där mallen. Den är så snäv. Och jävligt komplex. Förvirrande.

 

På högstadiet var det många som ville berätta för mig, att jag inte såg ut som en tjej. Att jag inte betedde mig som en riktig tjej. Det verkade vara extremt viktigt för många att påpeka. ”Bara så du vet, du ser ut som en kille.” Bara så du vet, du är inte som en tjej ska vara. Märkligt, för jag kände mig mer sann mot mig själv och tjejen i mig än vad jag någonsin gjort under hela min uppväxt. Men enligt samhället vore det bättre om jag spelade en roll. Tog på mig en klänning. Eller höll käften lite mer. Men vissa verkade gilla att jag gick utanför mallen. Fast då var de ändå tvungna att påpeka ”Matilda, du är soft att hänga med, för du är precis som en av killarna”. Det var alltså nice att umgås med mig, eftersom jag inte var som en tjej. Vad säger det om synen på de som med all sin energi kämpade för att följa det ”rätta” sättet att vara tjej på? Var det också fult?

 

”Hur fan vill ni att jag ska vara? När är jag kvinna i era ögon? Hur?”

 

De frågorna gnagde i mitt bakhuvud, och på gymnasiet gjorde jag allt för att ta igen de fel jag gjort under högstadiet. Jag tystade mig själv, jag var inte för mycket, inte heller för lite, jag slängde med det långa håret och log konstlat, jag jobbade hårt som fan på att förneka min sexuella läggning, dämpade den i jakten på mäns bekräftelse. Jag uppmuntrade en hel hord med manliga egon. För att få någonting tillbaka. Ett kvitto, på att jag dög. På att jag var en riktig kvinna. Om jag skulle rada upp alla de männen här idag, så skulle inte en enda utav dem tacka mig. För vad fick jag tillbaka? Ingenting. Förutom ännu mer tvivel.

 

Och jag undrade fortfarande: ”Hur fan vill ni att jag ska vara?”

 

Vem är en riktig kvinna? Hur är hon? Vilka adjektiv ska vi leva upp till?

 

Snygg. Och smal. Jag såg en intervju med musikern Brolle Jr i SVT:s Gokväll. De pratade om hans musikkarriär. I samma program intervjuades sedan en annan musiker, Shirley Clamp. Hela den intervjun ägnades åt att prata om hennes vikt.

 

På Oscarsgalan pratas det gärna om de manliga skådespelarnas prestationer. Medan klänningarna verkar vara det mest intressanta när det kommer till skådespelare som är kvinnor. Och by the way, varför inte passa på att göra en skojig sketchlåt om deras bröst?

 

En riktig kvinna tycker till. Men OBS, bara lagom mycket. Skrik inte och gapa, sätt inte ner foten för hårt. Då tillkommer andra negativa adjektiv såsom gnällig, överkänslig, humorlös, RABIAT. Men en riktig karl, han ska skrika och gapa och ryta till. Det hör till den manliga naturen. Tur att det finns riktiga kvinnor då, som kan lugna ner de frustande karlarna. Ge dem en öm klapp på kinden.

 

Stark. Det pratas gärna om starka kvinnor. Det vill vi lyfta fram. Stark är ett adjektiv för få förunnade kvinnor. Jag undrar så… Vad är en stark kvinna? Vad ska en kvinna ha gjort/råkat ut för/tagit sig igenom för att få titeln stark?
Ska vi söka svaret på dessa frågor i populärkulturen? Jag tvivlar på det. Christina Aguilera sjunger ”in the end I wanna thank you, cus you made me that much stronger” till mannen som bedrog henne och Britney är stronger för hennes ensamhet dödar inte henne längre. Stark utan man.

 

Alla är vi starka. På våra egna vis. Tillsammans är vi ännu starkare. Att skapa segregerande uttryck få förunnade är bara dumt. Dessutom tycker jag omnämnandet känns mer förminskande än hyllande. ”Kolla, här är en stark kvinna, för en gångs skull”. Jag upprepar: alla är vi starka.

 

Alla är vi starka, som vaknar varje morgon och orkar leva i en värld som fortfarande präglas av patriarkala strukturer.

 

Alla är vi kvinnor. Alla här inne, och i resten av världen, som definierar sig själva som kvinnor, är riktiga kvinnor. Oavsett. Vi är kvinnor, på tusen olika fantastiska sätt.

 

Jag har slutat fråga: ”hur vill ni att jag ska vara?” Istället frågar jag mig själv ”hur vill jag vara?” Och till de som inte tycker att det duger: håll käften. Jag har bränt er instruktionsbok på bål för längesedan.

 

Idag, den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, så fjuttar vi på den elden ännu mer. Vi bränner hat, förtryck och sexism. Vi bränner bilder av "en riktig kvinna". Vi gör det för kampen, vi gör det för systerskapet.

 

Systrar, känn er styrka, ni föddes med den.

 

_____________________________________________________

Läs också: "Hon är bara nio och vet redan"

Snor denna listan från Kakan. (Ja förutom svaren då)

 

När vaknade du imorse?
09:22. Om jag inte minns fel. Extremt ovanligt för att vara mig. Igår vaknade jag kl 12.

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
En sak som jag inte vill skriva om här. Eller ja.. jag skäms inte, men om jag berättar det så vet jag att det finns sjukt mycket fördomar om detta som är FELAKTIGA. Har haft mycket mycket ångest pga detta den senaste veckan, så egentligen behöver jag skriva av mig om det. Okej, jag ska skriva det. Men vill första understryka: jag och Yohana har god hygien. Vi städar ofta hemma. Vi har inte rest utomlands den senaste tiden. Vi byter ofta lakan. Ändå började vi få konstiga myggbettsliknande bett på kroppen häromveckan. Vi fattade noll komma noll men neurotisk och hyponkondrisk som jag är så började jag febrilt leta efter vägglöss. Men hittade inga spår alls. Läste på som fan men vi hade inga av de där tecknen hemma som det står om överallt. Men så en kväll nu i veckan såg jag något som kröp i sängen. Snabbt och instinktivt fångade jag den jäveln. En vägglus. Till vår stora förskräckelse. Anticimex var här i torsdags, och nu är lägenheten och sängarna sanerade. Vi har tvättat alla våra sängkläder och kläder. Det har tagit hela förbannade helgen. Så sjukt tråkigt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Äckligt känns det också, att man är tvungen att sova i skiten. Och att det tydligen tar lång tid för dem att dö. Anticimex ska göra en andra sanering om två veckor. Ångest? Ja, det är bara förnamnet. Så, nu har jag berättat. Och jag vill INTE ha några kommentarer med skräckhistorier, för jag har redan läst alla på internet som finns. Jag behöver snarare pepp och förståelse. Och nej, det sprids inte människa till människa. Det går jättebra att bjuda hem mig eller träffa mig. Huva, fyfan. Jaja, värre saker har hänt. Folk är ju helt hysteriska när det kommer till sådant här men jag tänker inte bli det. Det tar så mycket energi från en. Dom jävlarna ska dö. Så är det med det. Så ja, DET var såklart det första jag tänkte på i morse. Det andra var att jag bor med världens bästa tjej.

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Ellen, min syster. Ska gosa med bebis idag.

Vilket humör är du på?
Just nu är jag ganska stressad inför kommande vecka som ser ut så här: förutom mitt heltidsjobb på P3 så är det måndag: skriva skämt inför stand up, tisdag: hemlig grej som ska filmas, onsdag: stand up, torsdag: stand up, fredag: konfrencier på Ladyfest i Göteborg där jag ska hålla peppande inledningstal som jag precis skrivit klart faktiskt, så det är ju skönt i alla fall. Lördag: 60-årskalas för faster. Efter den festen ska jag fantamig gå ut och ta en öl för det har jag inte gjort på aslänge.

Vad har du på dig just nu?
Mjukisbyxor, mammas gamla håliga linne från 90-talet. Måste snart svida om, ska hem till Ellen ju.

Har du ont någonstans?
Haha, ja. På massa ställen, men främst i mina knän som jag har ont i varje dag. Men det har ni ju hört nog om på denna bloggen. Jag gör i alla fall övningar varje dag. Sedan ett år tillbaka. Ser så jävla mkt fram emot den dagen då jag slipper fästa gummiband i mina ben och göra konstiga övningar. Tråkiga är dom!

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Asså plankstek e så gött.

Hur mycket var din senaste lön på?
Jaha... eh. Okej. Jaja det kan jag väl berätta. Min heltidslön på P3 är 24000 före skatt. Men snart är det slut med det. Om tre veckor är jag arbetslös :D :) :-) JIPPIIII

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Lol, en burgare på Burger King.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?
INSTAGRAM. Alltid.

Vad ska du göra ikväll?
Försöka charma min systerdotter Idun.

Vilken är den första låten du sätter på idag?
Esther Phillips!

Vad tycker du om din blogg?
Om jag hade varit min läsare hade jag inte orkat denna oregelbundenhet. Men för mig är bloggen som min lilla minneslund över mitt liv sedan 2008. Ibland går jag in och kollar vad jag gjorde för två år sedan. Inser att mycket har hänt. Det känns bra.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Antagligen kollade jag och Yohana på Queer as Folk och åt mat hela dagen.

Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?
Ger mig själv en: duktig du va Matilda som skrev talet du skulle skriva, i tid. Tack Matilda, nu måste du bara förbereda standupen också.

När fotade du något senast, och vad?
Yohanas goda mat som hon gjorde till oss igår. Haha gud va tråkigt

 

HEJ SVEJ

 

 

 

P3 uppmärksammar sexuella trakasserier. Jag berättar. Lyssna gärna.

 

Bellona 23 är en nystartad podcast av två trevliga killar, Sven och Jocke. Jag fick äran att gästa dem i en timmes intervju för några veckor sedan. Den som vill och orkar, lyssna för all del. Deras tanke är att vi medan intervjun pågår befinner oss på deras båt, där vi förflyttar oss från en destination till en annan. Varning obs: de är väldigt förtjusta i ljudeffekter. Om en sär så. Men örat vänjer sig efter ett tag.

 

Jag bjuder på högstadieångest och annat härligt.

 

Podden går även att hitta i Itunes, eller Podcaster: sök på Bellona 23.

 

För hon är så störd. På ett bra sätt.

 

Hej Schweiz.

 

Fy för sär jag bara, om denna fula reklam som dykt upp här nu. Sorry. För er som tror jag tjänar pengar på den, så kan jag bara säga att NOPE TVÄRTOM. Jag måste betala blogg.se för att få bort den. Jag borde verkligen byta bloggportal. Men jag har ju en så pass lång kärlekshistoria med denna blogg. We go way back to 2008. Breaking up is hard to do.

 

För övrigt: sitter i mjukis i sängen. Ska/måste skriva en grej. Som ska vara rolig. Den ångesten är alltid helt fantastiskt underbar. Och resulterar oftast i att min internethistorik fylls av gulliga kattvideos.

 

Hur som helst, jag har haft tre inspirerande och utvecklande år på P3. Från osäker rosenknopp till utsprungen och grann. Hösten 2009 gick jag en kurs i grundläggande radioproduktion på Malmö Högskola. Efter ett studiebesök på SR tog jag kontakt med P3 Malmös chef (till viss del på ett lite speciellt sätt), och våren därpå fick jag mitt första jobb på kanalen som en av programledarna för Hallå P3. Det var ett livesänt debattprogram där lyssnarna fick ringa in och diskutera diverse aktualiteter och nyheter tillsammans med mig. Jag kombinerade jobbet med mina studier, då jag samtidigt gick en kurs i media -och kommunikationsvetenskap på MAH.

 

Hösten 2010 blev jag tillfrågad (eller headhuntad, välj vad du tycker låter coolast) att vara med och skapa P3:s nya webbsatsning, en hemsida och blogg som skulle handla om sex och relationer. Min uppgift var att vara hemsidans profil, som en programledare på webben. Sedan dess har jag och mina kollegor Julia och Robert tillsammans lyckats skapa det inkluderande och normbrytande Ligga med P3, som på kort tid gått från en liten hemsida till ett omtalat, omtyckt och prisbelönt (Ollénpriset 2011, Nöjesguidenpriset 2012, nominerade till Grand Prix Europa i Berlin 2012) radioprogram. Vi hörs fyra dagar i veckan i P3, poddarna är flitigt nedladdade och hemsidestatistiken ligger ständigt i topp. Under mina två och ett halvt år som heltidsanställd där har jag hunnit producera en mängd olika reportage, intervjuer och krönikor. Plus en sex timmar lång livesändning. Jag har också medverkat i och på olika sätt jobbat med bland annat Musikhjälpen, Min Spellista och Morgonpasset Sommar. 

 

Vidare har jag vid sidan av jobbet även varit krönikör för City Malmö och Lundagård, gjort en massa stand up och varit konferencier och moderator, bland annat för HBTQ-festivalen i Göteborg, Emil Jenssen och Nour el Refai. Ja, jag är förresten DJ ibland också, sedan fem år tillbaka.

 

Sveriges Radio har varit en förstklassig journalistutbildning. Nu känns det lite som att jag tar examen. Och är redo att kasta mig in i något nytt, något annat.

 

Få folk att prata

Prata själv

Redigera i ljud och film

SKRIVA

Få folk att skratta

Leda

Bli ledd

Engagera

plus en massa andra bra saker

 

Jag är:

Kreativ (så uttjatat ord men jag är det)

Smart

Rolig

Rapp

En social maskin

Envis

Ödmjuk

En klippa

Lite som den här låten (bara skoja... eller?)

 

Referenser:

Har jag flera av, hör av dig så får du uppgifter.

 

För övrigt har jag även haft en massa andra jobb: vårdbiträde på äldreboende i två år, fritidsledare, lokalvårdare, dagisfröken, krokimodell, butiksbiträde, barista, servitris med mera med mera.

 

Och yes, jag har även F-skattsedel!

 

Vad vill jag ha för jobb?
Jag är öppen för diverse förslag. Vad vill du ge mig för jobb? HIT ME!

 

VILL DU ANSTÄLLA MIG? Såklart.

Hör av dig till: matildaberggrensmail@gmail.com

eller ring mig på 0730914411

 

Spridning av detta inlägget uppskattas ödmjukast!

Här kan du lyssna igen i cirkus trettio dagar framöver. Låtar om framtidsångest och lite sånt kul. Alla tiders!